Det kan inte bli rätt jämt…

Äntligen sol! Äntligen kan vi slå vallen på skiftet vid kyrkan! Max jäktade iväg med traktorn efter att fixat i ordning allt och tankat med en full 25-litersdunk. Fast han kom bara halvvägs. Sedan dog traktorn. För att jag hade stått och sovit när jag fyllde dunkarna – och haft i bensin istället för diesel! Hur klantig kan man vara… Max fick slanga ur alltihop och fylla i ny diesel och försöka få den stackars traktorn att starta igen. Sju timmar senare är traktorn äntligen igång och inget verkar ha gått sönder! Hurra! Så det blir väl slagning i morgon istället hoppas vi.

Höet här hemma som vi redan slagit har det gått sämre med. Det på loftet är ju ok och även det på hässjorna. Men det på marken som var torrt innan regnet men som vi inte hann ta in, det har möglat. Man får väl se det som en läxa. Hö måste vändas ofta, även om ytan inte hinner torka upp mellan regnen. Kanske går hälften att rädda, det som inte var strängat. Om det bara blir soligt nu äntligen och jag låter bli att paja traktorn…

20140704-231427.jpg

Vattenpumpen gick sönder i morse också, och lammen har börjat rymma igen. Det spelar ingen roll hur mycket el det är på tråden och hur mycket mat det finns i hagen. Gräset är visst alltid grönare på andra sidan… De bara tar sats och hoppar igenom. Nu får de vara inne över natten och i morgon bitti ska vi köpa elstängselnät. Inget annat att göra, rymmande djur funkar bara inte! Hästarna, grisarna och korna verkar hålla sig där de ska i alla fall, och elstängselaggregatet verkar sköta sig. Nu när det regnat en del funkar jordningen ok.

Länsstyrelsen har varit här och gjort kontroll för EU-stöden också. Inga katastrofer, men vi har inte röjt riktigt som vi ska. En del för att vi inte trodde att det behövdes, en del för att vi inte hunnit och lite som vi glömt. Får väl se vad notan slutar på… Men, men, hade vi inte sökt några stöd så hade vi inte fått några pengar alls! Fast det känns ju bra onödigt att kvarvarande buskar kostar pengar, även om vi nu måste ta bort dem! Kontrollanten var i alla fall väldigt trevlig och ringde till och med tillbaka och meddelade vilka anmärkningar det blev till slut. Det blev jag glad för, inga nya överraskningar när beskedet kommer sedan i höst!

Självodlande sallad och sommartankar

Det går framåt så sakteliga här på gården. Jag har avancerat från att kasa runt på rumpan i grönsakslanden till att gå med en krycka, korta stunder helt utan kryckor! Väldigt skönt! Tänk att kunna bära saker, det är inte varje dag jag brukar tänka på att det är något speciellt med det.

Odlandet i år har gått sådär, rymda hönor, katter och rabbisar gräver/äter upp frilandssådderna, mycket av förodlingarna står fortfarande i sina krukor, potatisen är nyligen satt och de förväxta tomaternaplantorna nyss utplanterade. Men man får glädjas åt det som går bra! När jag äntligen skulle så salladsfrön var det redan fullt av skördefärdig plocksallad i lådan! Salladen gick i blom i höstas, och uppenbarligen grodde den fint efter att jag hade rensat för ett par månader sedan. Och även om potatisen kom sent i jorden verkar det som om vi får tidig skörd på annat håll. Löklandet är fullt av övervintrade potatisar som börjat växa. De tidiga sorterna har just gått i blom så snart är det dags att titta efter om det finns något att gräva upp. Löken växer också bra, i alla fall den gula. Den röda sättlöken ligger fortfarande i sin påse…

20140629-144801.jpg

Just nu är vi mest bekymrade av regnet. Visserligen behövs det verkligen för odlingarna och för brunnen som sinar hela tiden, men vi hade torrt hö i fredags. Tyvärr hann vi inte få in mer än hälften, och nu ligger resten ute i regnet och blir blött. Och ingen vidare ljusning verkar det bli de närmsta dagarna.

Två perioder wwoofare har vi haft också. Den sista åkte hem i morse. Konstigt tomt idag. Det är härligt med glada, hjälpsamma, energiska människor som kommer hit och är superintresserade av allt! Det är så lätt att bli hemmablind och tänka att det vi gör är det vanligaste och vardagligaste i världen. Det är det kanske också på sitt sätt, men det var ju inte det för oss bara för några år sedan. Då var klippa får, verka hovar, skörda hö, lammning, mata djur, stängsla, bygga bandtun, spinna, mjölka en ko, etc etc spännande och exotiska saker för oss med! Och vips så är det bara vanlig vardag. Det är lätt att glömma bort bland alla måsten, men vi lever ju faktiskt vår dröm nu! Bra att bli påmind ibland.

Nu ska vi ha semester så gott det går några veckor. Det innebär för oss att få göra ”onödiga” projekt bara för att det är kul, ta en paus från praktikanter och kanske sitta kvar lite extra länge vid fikabordet. Och ta emot alla vänner och släktingar som tenderar att dyka upp under högsommaren såklart! Bara det där höet vill bli torrt igen så vi kan få in det under tak, och så behövs det visst lite mer hagar igen också.

Matulda får vara riktig arbetshäst igen

Igår fick Matulda göra sin första riktiga arbetsinsats här på gården! Vi hade hässjestörarna kvar på åkern, så hon fick släpa hem dem. Vi hade körlektion med Monica från Elebjörks Svängel.
20130717-112039.jpg
Egentligen hade Matulda orkat alla på en gång, men vi delade upp dem i sex lass. Dels så var det en till häst med förare här och hade lektion, och dels så var det lite mycket för Matuldas huvud, så det var bättre att gå hem igen direkt när något var lastat på skakelsläpan än att stanna igen och fylla på.

Två lass finns sparade till idag så vi får upprepa proceduren igen. Utan hjälp av Monica denna gång. Så roligt att ha kommit igång på riktigt!

Fullt på höloftet!

När hässjorna var klara fortsatte vi med de andra fälten. Vi har köpt en gammal lösbalspress och två balvagnar. Den ena balvagnen hade dock för kort dragarm, så den fungerade inte efter balpressen.

20130714-082635.jpg

Vi pressade balar och staplade vagnen proppfull och lastade upp på loftet med handkraft. Det tar tid och är tungt. Trångt om plats är det på loftet också. Det ligger en massa virke där. Det hade ju varit en bra idé att förbereda loftet i god tid, men det har bara inte hunnits med, så mitt i alltihop fick vi bära ut virke, lasta ut ett par ton mögligt, halvförmultnat hö, sopa golvet och laga de delar av loftgolvet som var rent livsfarliga.

När vi fått upp fyra balvagnar från 1,5 ha mark (av totalt sju ha) och den halva av loftet vi fått i ordning var full upp till nock med hö började vi inse att det inte går! Det kommer hinna komma regn på det torra höet både en och två gånger innan vi är klara. Vi fick tag i en granne som kunde pressa storbalar av höet på kyrkåkern en bit bort.

Vi pressade balar av hässjorna också, med vår löspress, för att lättare få upp höet. Det fungerade ganska bra! Och vilken skillnad på hö! Det hässjade höet är grönt och det som torkat på marken ser plötsligt gult ut i jämförelse. Två balvagnar till lyckades vi pressa in på loftet, och en backade vi in i maskinhallen tillsvidare.

20130714-082802.jpg

Nu kom regnet, och det är en halv hässja kvar ute på åkern. Den täckte vi över med en stor presenning. Kan det vara så det gick till när någon uppfann ensilagebalarna?! 😉

Höskörd

Vi håller på att ta in hö. Vi har anlitat en granne för att slå, vi har inga maskiner att slå med som är i skick. Det mesta blev slaget i torsdags och lite igår. Igår påbörjade vi även årets hässjning. Det går att söka EU-stöd för ”Traditionell storhässja i bruk” inom stödområdet ”Kulturmiljöer i odlingslandskapet”. Det är precis lika byråkratiskt som det låter. När vi för tre år sedan, glada i hågen, sökte detta stöd för första gången gick vi in i ett åtagande på fem år för 1,76 ha hässjning.
20130630-102514.jpg
Så nu är det bara att kämpa på! Fjärde året nu då. Fast det är ganska kul också! Det känns på riktigt som svensk sommar på landet på något sätt! Fast det kan man ju få på mindre än 1,76 ha…
20130630-102918.jpg

Barnen tycker att de är kul så länge de är mätta och bara lagom trötta.

20130630-103119.jpg

Höskörd och sneda ladugårdsväggar

Tidigt skördat hö till lammen har vi redan ordnat på vår gamla gård, men det kommer inte räcka till hästarna. Dessutom blir våra lättfödda hästar på tok för tjocka av så kraftigt hö. Som väl var fick vi hjälp av en fantastisk granne att slå en del av vallen här mot att han fick beta och slå ett annat av våra skiften han tidigare arrenderat. Perfekt för oss! Det kom en hel del regn på höet, men nu är det balat och står fint staplat i maskinhallen vilket vi också fick hjälp med av grannen. Även om vi hade haft vår traktor här och även om den hade orkat lyfta en storbal (en Volvo T-22) så hade vi aldrig lyckats stapla in så många balar på så lite utrymme!

Ursprungsplanen var att han skulle göra småbalar som vi skulle kasta upp på loftet i ladugården. Men så blev det inte och tur var nog det! Vi hade redan vid första besöket sett att ena långsidan av ladugårdsväggen hade en lätt bananform.

Ladugårdsvägg som har tappat formen

När vi tittade närmare på det verkade det värre än vi först trodde. De ursprungliga takbjälkarna som varit genomgående genom stenväggen är borta i hela vänstra halvan av ladugården. På utsidan av stenväggen har det suttit kilar i bjälkarna som hållit ihop byggnaden. I samband med en ombyggnad troligtvis i början av 1900-talet sågades de ursprungliga bjälkarna av för att öka takhöjden i ladugården. Ny bjälkar lades ovanpå stenväggen, men utan några sammanhållande kilar. Effekten blir snarare den motsatta, väggarna pressas utåt av bjälkarna! Vi vågar inte använda ladugården innan någon sakkunnig undersökt omfattningen. Det verkar inte helt lätt att få någon som har tid att komma ut dock. Efter en hel del rundringning hoppas vi nu på ett första svar i nästa vecka. Nu håller vi alla tummar för att det räcker att låsa väggen i det läge den har nu. Alternativet är att plocka ner hela väggen sten för sten och bygga upp den igen. Det låter allt annat än billigt och lätt…