Varmbänk och omplantering

Varmbänken fick klara sig själv ett par veckor då jag hade fullt upp med annat. Så hur varm den har varit är det ingen som vet. Igår var den dock 22 grader, så jag bestämde mig för att lägga på jord och så. 


Jag hade inte förberett någon jord, men jag lyfte på täckmaterialet i en av odlingsbäddarna och snodde lite jord därifrån. Häftigt att under snön och täckmaterialet var jorden helt ofrusen och full av maskar! Hoppas de som råkade följa med kommer att trivas lika bra i varmbänken. En bra anledning till att det är bra att vänta med jorden tills den värsta värmen gett sig, maskarna och mikroorganismerna i jorden slipper bli grillade! 

Ett tunt lager jord lade jag på, ca tre cm, och bara precis där fröna skulle sås. Sallad, rädisor, dill och sommarmorötter har jag sått i rader, med spenaten testade jag bredsådd inspirerad av Sara Bäckmo i Skillnadens trädgård


Bara någon timme efter att den kalla jorden lagts på och fröna kommit ner var temperaturen i jordlagret 16 grader! Det verkar lovande. 

Det var dags att plantera om de tidigaste sådderna inne också. De behövde få mer plats i nya större krukor nu. 


Jag användernästan ingen köpejord. Till omplanteringen av plantorna hade jag tidigare, när det var mildväder och ingen snö, grävt upp jord utifrån. Under en gammal foderhäck hade gammalt hö multnat ihop till svart, fin jord. Den består av nästan hundra procent organiskt material. Blir intressant att se hur plantorna trivs i den.

Trädgårdspyssel mitt i vintern


Trädgården har ju fått leva sitt eget liv ett tag, brännässlor och övervintrade potatisar och gräs i massor växte så det knakade i landen. Helt fantastiskt med den här milda vintern, jag var ute och rensat och grävt senast idag. Ogräshavet försvinner och blir till upphöjda bäddar som jag täcker med gammalt hö som lammen har dragit ut på backen ur foderhäcken. Lite lammgödsel följer med höet också, perfekt! 

Och så passar jag på att samla ihop sättpotatisar! Inte helt som vanligt att gräva upp potatis i februari, men de får komma in på förgroddning några veckor innan jag ska sätta ut dem igen på en ny plats. 


En varmbänk har jag byggt också. Den verkar äntligen börja bli varm! Jag samlade ihop hästgödsel i hagen och blandade med gammalt hö och vattnade på med varmvatten. Det var dock minusgrader då så hästgödseln var frusen. Varken höet eller hästgödseln tog åt sig vattnet så bra och gödseln tog lång tid på sig att tina. Jag har vattnat flera omgångar med både varmvatten och kiss och nu äntligen börjar det hända något! Termometern visade 15 grader idag, blir spännande att se om det fungerar och temperaturen fortsätter att stiga. 

Lökexperiment

Jag köpte 5 kg gul och 5 kg röd sättlök i våras. Dessvärre hann bara den gula komma ner i jorden. Jag hade missbedömt hur mycket plats det skulle ta, 100 kvadratmeter land blev fullt bara av den gula löken. Visserligen med lite morotsrader emellan men ändå. I förrgår fick jag äntligen ner den röda. Fullstora lär de ju inte bli, men lite färsklök hoppas jag åtminstone på framåt hösten.

Nu var det ju bara det där med utrymme. Eftersom de inte kommer hinna bli så stora satte jag dem tätare, men 5 kg sättlök är hur mycket som helst! Det fanns varken tid eller plats nog att peta ner dem en och en i fina rader. Passande nog hade jag just läst ett odlingstips för lök, att strö ut dem över jorden och bara sprida täckmaterial över.

20140717-193650.jpg

Välsprätta hörester med jord och gödsel från hönsgården fick det bli ovanpå. Toppat med lite av årets mögliga hö. Några kannor vatten hällde jag på också, eftersom sättlöken jag fick tag i var värmebehandlad för att förhindra stocklöpning behöver den vatten för att komma igång och växa.

Men, det var fortfarande inte tomt i påsen! Det sista fick ännu styvmoderligare behandling. Den sista biten av nya grönsakslandet som jag gjort genom att täcka gräsmatta med gammalt hö i fjol var extra full av ogräs. Jag körde gräsklipparen över ogräset, lade på lite av det mögliga höet, tömde lökpåsen och så mer hö på det. Blir det något så är det en bonus! Men chansen är ju större än om de hade legat kvar i påsen. Jag återkommer med resultat när jag ser hur det går!

Täckodling av potatis

Täckodling är så himla smart! Förra året städade vi ur loftet från en massa ca 20 år gammalt mögligt hö. Det lade vi på gräsmattan där vi ville ha ett till grönsaksland. Och till i år har maskarna fixat ett åt oss! Hundra kvadratmeter nytt grönsaksland, det hade tagit en evighet för oss att gräva och rensa… Att täcka ihjäl en gräsmatta fungerar ju med vilket organiskt material som helst, gamla löv, ogräsrens, gräsklipp, gammalt hö/halm från en bonde, ströbädd… Man tar vad man har!

Täcket hade i vårt fall bitvis blivit lite väl tunt, så en del fleråriga ogräs hade klarat sig. Trettio centimeter någorlunda packat material bör det vara för att fungera bra. En liten mobil hönsbur flyttades runt över ytan i våras, men jag vet inte om de gjorde så mycket nytta egentligen. De sprätte mest runt allt täckmaterial, lämnade ogräset och åt troligtvis upp en massa mask! Men, men, ogräsen gick lätt att rycka upp ändå. Fördelen med täckodlad jord är att den blir lucker och luftig eftersom maskarna frodas och gör gångar överallt och då sitter inte ogräsrötterna så hårt. Att dra upp en maskros i gräsmattan precis bredvid med bara händerna är tex helt omöjligt, men i den täckta ytan går det bra!

I år växer här majs, ärtor, potatis, pumpa och squash. Allt kom sent i jorden, så vi får se vad som hinner bli klart!

20140717-075400.jpg

Potatisen är satt genom att bara krafsa ner den under fjolårets halvnedbrutna täcke med händerna. Samtidigt ryckte jag upp ogräset runtikring och fyllde på täcket med det. När ogräs ligger ovanpå torrt täckmaterial torkar ogräset och dör, så tistlar och maskrosor och skräppa och allt vad det var får bidra till täckodlingen de med! Skönt att slippa bära iväg ogräset, nu gör det nytta på plats.

När potatisplantorna vuxit till sig några veckor gjorde jag en kupning av det täckmaterial som låg kvar. Det var dock inte tillräckligt, så ett nytt lager fick läggas på. En del av vår höskörd i år gick åt skogen i regnet, så täckmaterial finns det gott om! Mer halvmögligt hö på potatisen alltså. På bilden ovan är den vänstra raden klar, resten är kupade med det gamla täckmaterialet och väntar ännu på mer hö.

En gång till kommer jag att fylla på med mer täckmaterial, kanske två gånger. Eftersom det är sent satt vinterpotatis (mitten av juni) vill jag att den ska vara kvar i jorden och växa till sig så länge som möjligt, och ett tjockt täcke skyddar knölarna bra mot några frostknäppar i höst.

Enda nackdelen med täckodlad potatis är egentligen att den riskerar att bli lite av ett ogräs! I fjolårets potatisland har jag satt gul lök i år, men bitvis är det mer potatis än lök. Visserligen är det en trevlig effekt just i år eftersom årets sättpotatis kom i jorden så sent. Tack vare de övervintrade knölarna har vi färskpotatis sedan en vecka tillbaka. Gott!

Det kan inte bli rätt jämt…

Äntligen sol! Äntligen kan vi slå vallen på skiftet vid kyrkan! Max jäktade iväg med traktorn efter att fixat i ordning allt och tankat med en full 25-litersdunk. Fast han kom bara halvvägs. Sedan dog traktorn. För att jag hade stått och sovit när jag fyllde dunkarna – och haft i bensin istället för diesel! Hur klantig kan man vara… Max fick slanga ur alltihop och fylla i ny diesel och försöka få den stackars traktorn att starta igen. Sju timmar senare är traktorn äntligen igång och inget verkar ha gått sönder! Hurra! Så det blir väl slagning i morgon istället hoppas vi.

Höet här hemma som vi redan slagit har det gått sämre med. Det på loftet är ju ok och även det på hässjorna. Men det på marken som var torrt innan regnet men som vi inte hann ta in, det har möglat. Man får väl se det som en läxa. Hö måste vändas ofta, även om ytan inte hinner torka upp mellan regnen. Kanske går hälften att rädda, det som inte var strängat. Om det bara blir soligt nu äntligen och jag låter bli att paja traktorn…

20140704-231427.jpg

Vattenpumpen gick sönder i morse också, och lammen har börjat rymma igen. Det spelar ingen roll hur mycket el det är på tråden och hur mycket mat det finns i hagen. Gräset är visst alltid grönare på andra sidan… De bara tar sats och hoppar igenom. Nu får de vara inne över natten och i morgon bitti ska vi köpa elstängselnät. Inget annat att göra, rymmande djur funkar bara inte! Hästarna, grisarna och korna verkar hålla sig där de ska i alla fall, och elstängselaggregatet verkar sköta sig. Nu när det regnat en del funkar jordningen ok.

Länsstyrelsen har varit här och gjort kontroll för EU-stöden också. Inga katastrofer, men vi har inte röjt riktigt som vi ska. En del för att vi inte trodde att det behövdes, en del för att vi inte hunnit och lite som vi glömt. Får väl se vad notan slutar på… Men, men, hade vi inte sökt några stöd så hade vi inte fått några pengar alls! Fast det känns ju bra onödigt att kvarvarande buskar kostar pengar, även om vi nu måste ta bort dem! Kontrollanten var i alla fall väldigt trevlig och ringde till och med tillbaka och meddelade vilka anmärkningar det blev till slut. Det blev jag glad för, inga nya överraskningar när beskedet kommer sedan i höst!

Självodlande sallad och sommartankar

Det går framåt så sakteliga här på gården. Jag har avancerat från att kasa runt på rumpan i grönsakslanden till att gå med en krycka, korta stunder helt utan kryckor! Väldigt skönt! Tänk att kunna bära saker, det är inte varje dag jag brukar tänka på att det är något speciellt med det.

Odlandet i år har gått sådär, rymda hönor, katter och rabbisar gräver/äter upp frilandssådderna, mycket av förodlingarna står fortfarande i sina krukor, potatisen är nyligen satt och de förväxta tomaternaplantorna nyss utplanterade. Men man får glädjas åt det som går bra! När jag äntligen skulle så salladsfrön var det redan fullt av skördefärdig plocksallad i lådan! Salladen gick i blom i höstas, och uppenbarligen grodde den fint efter att jag hade rensat för ett par månader sedan. Och även om potatisen kom sent i jorden verkar det som om vi får tidig skörd på annat håll. Löklandet är fullt av övervintrade potatisar som börjat växa. De tidiga sorterna har just gått i blom så snart är det dags att titta efter om det finns något att gräva upp. Löken växer också bra, i alla fall den gula. Den röda sättlöken ligger fortfarande i sin påse…

20140629-144801.jpg

Just nu är vi mest bekymrade av regnet. Visserligen behövs det verkligen för odlingarna och för brunnen som sinar hela tiden, men vi hade torrt hö i fredags. Tyvärr hann vi inte få in mer än hälften, och nu ligger resten ute i regnet och blir blött. Och ingen vidare ljusning verkar det bli de närmsta dagarna.

Två perioder wwoofare har vi haft också. Den sista åkte hem i morse. Konstigt tomt idag. Det är härligt med glada, hjälpsamma, energiska människor som kommer hit och är superintresserade av allt! Det är så lätt att bli hemmablind och tänka att det vi gör är det vanligaste och vardagligaste i världen. Det är det kanske också på sitt sätt, men det var ju inte det för oss bara för några år sedan. Då var klippa får, verka hovar, skörda hö, lammning, mata djur, stängsla, bygga bandtun, spinna, mjölka en ko, etc etc spännande och exotiska saker för oss med! Och vips så är det bara vanlig vardag. Det är lätt att glömma bort bland alla måsten, men vi lever ju faktiskt vår dröm nu! Bra att bli påmind ibland.

Nu ska vi ha semester så gott det går några veckor. Det innebär för oss att få göra ”onödiga” projekt bara för att det är kul, ta en paus från praktikanter och kanske sitta kvar lite extra länge vid fikabordet. Och ta emot alla vänner och släktingar som tenderar att dyka upp under högsommaren såklart! Bara det där höet vill bli torrt igen så vi kan få in det under tak, och så behövs det visst lite mer hagar igen också.

Odlarlycka och kycklingar!

I måndags kväll fick jag komma hem från sjukhuset. Skönt med egen säng igen fast det har varit tungt, mycket ont och svårt att orka upp och ut. Igår var jag på återbesök och de höjde dosen smärtlindring lite. Vilken skillnad! Jag har kunnat vara ute idag och sätta klart den sista gula löken och så de sista morötterna. Helt underbart! Det gick inte direkt fort, fick hasa runt på rumpan, men det var härligt att vara ute i solen och det blev ju klart till sist.
20140523-212057.jpg

Det är helt otroligt vad mycket fantastisk hjälp vi har fått av våra vänner! Någon har varit här varje dag och hjälpt Max med mjölkningen och med djuren och barnen och allt. Det blir tydligt att man har byggt upp tillvaron på att vara två personer när en försvinner från arbetet på gården. En underbar insats kom också från grannen kobonde som kom med fem medhjälpare när kon skulle mjölkas första gången efter olyckan. Hon behövde även medicin. Erfarenhetsskillnaden mellan att ha haft en ko några månader och att hålla en hel besättning blev tydlig! En trygghet för oss att kompetensen finns nära om det krisar. Fantastiskt!

Och idag kläcktes årets första kycklingar! Sex stycken små dunbollar. Hann inte få någon bild på dem, de ville snabbt in under mamman igen när jag kom i närheten.

Ja, det finns hopp för framtiden på Lausarve, ett brutet ben är trots allt ett ganska lindrigt problem! Det kunde ha varit värre…

Hur kan ett globalt hållbart jordbruk se ut?

Idag hamnade jag i en argumentation på LRF Gotland på Facebook om ekologiskt kontra konventionellt jordbruk. Behöver jag säga att jag inte fick så mycket medhåll? Men inte så mycket motargument heller efter en stund.

Min vision är att driva vår gård så att den är globalt hållbar, dvs om alla gjorde som vi skulle världens befolkning vara mätt och jordklotet skulle fungera även för kommande generationer. Högt ställda mål, jag vet. Kanske kommer vi att lyckas en dag, i alla fall på de punkter som är mätbara idag.

Det finns 0,24 ha åkermark/person i världen idag och 0,3 ha/person i Sverige. Så vi borde inte importera mat över huvud taget, för att ekvationen ska gå ihop borde vi exportera livsmedel.

Enligt en praktisk studie av SLU på 90-talet, genomförd enligt KRAVs regler, går det att producera en blandkost på 2400 kvm. Vegankost på 800 kvm. Världssvälten idag är således en politisk fråga. Ekvationen går ihop idag, vi kan mätta alla munnar om vi vill, men med ökad befolkning skulle vi vara tvungna att minska vår köttkonsumtion jämfört med svensk konsumtion idag eller hitta alternativa metoder att producera kött. Kanske kan vi använda naturbetesmarker och härdigare raser/djurslag som inte kräver kraftfoder i samma utsträckning exempelvis.

Min största oro för framtidens livsmedelsförsörjning är att vi idag förbrukar matjord för att producera livsmedel. Ja, det är sant! Både inom ekologisk och konventionell produktion. Har sett siffror på uppemot 10 ton/person och år. Det behöver vi förändra om inte arealen brukbar mark i världen ska minska.

Jag hoppas och tror att betesproduktion enligt Holistic Management är en lösning på hur vi kan bygga matjord för att ha råd att förbruka en del vid plöjning. Det är odlingen av ettåriga grödor som är värst. Användningen av bekämpningsmedel och konstgödsel tror jag dock inte att vi har råd med överhuvudtaget då det ytterligare minskar mängden organiska beståndsdelar i jorden.

Betessystem enligt Holistic Management går ut på att man låter betesväxterna återhämta sig ordentligt mellan varje avbetning. När den gröna delen ovan jord försvinner offrar växten delar av roten för att snabbt växa ut igen och hävda sin plats i vallen. Den offrade roten bildar organiskt material i matjordslagret, dvs kolinlagring i jorden sker. Om växten betas snabbt igen hinner inte roten utvecklas fullt ut igen och växten står och stampar. Får växten mer tid på sig hinner roten växa ut fullt och växten utnyttjar hela sin potential.

För att åstadkomma detta får djuren en mindre yta att beta i taget och så flyttas de till en ny hage, helst varje dag. Hur lång tid marken behöver vila beror på tillväxttakten, men 30 dagar på våren och ett par månader på sensommaren/hösten är en riktlinje i vårt klimat. Vi ska testa detta från och med i år. Eftersom kolhalten i jorden går att mäta med ett enkelt jordprov kommer vi att få ett kvitto på hur väl det faller ut.

För att leva upp till 0,24 ha åker per person behöver vi producera alla livsmedel 30 personer behöver på vår gård. Ett sätt att mäta det är att producera och sälja sju gånger mer än vi gör av med själva, förutsatt att vi är mer eller mindre helt självförsörjande på mat i vår familj.

Det finns mycket att säga om det här, en spännande utmaning som jag kommer att återkomma till här på bloggen. Hur det går får framtiden utvisa!

Vårbruk med häst

Vi har kört häst på åkern! Så roligt! Matulda skötte sig exemplariskt. Hon har inte jobbat på ett bra tag nu så hon var lite ivrig i början. Det gick dock ganska snabbt att få ur henne. Att dra hästhacka är tungt och då orkar man inte ligga på så länge, även om man är en stor ardenner. Jag hörde en gång om hur det kunde gå till att köra in en häst förr. En vagn eller kälke spändes för och så styrdes hästen ut i tjock lössnö och blev snabbt för trött för att stöka och studsa runt. Jag kan förstå tanken nu, det skulle nog fungera.

Det är ingen större areal som ska bearbetas och tur är väl det! Hästhackan är bara ca 50 cm bred så det lär ta ett tag. Inte kunde vi hålla på så länge heller, Matulda blev snabbt för trött. Hon har nog inte dragit så här tungt på ett par år i alla fall, så vi ville bara köra några få varv första gången. Nästa gång kan vi säkert köra lite mer. Det var rätt tungt för Max också som fick hålla ordning på hästhackan.

Sanna från Gotlands brukshästförening kom förbi och fick köra sista varvet. Här finns en film på när Sanna kör Matulda

Tanken är att vi ska så industrihampa här sedan. Hästarna har trampat ner nästan allt gräs under den blöta vintern, så det behöver inte plöjas. Att bara harva var dock inte tillräckligt, och så sprang vi på hästhackan i samlingarna och bestämde oss för att testa den. Den fungerar bra, det blir välluckrat. Nu är det bara att fortsätta med några varv om dagen, det lär ta ett tag! Förhoppningsvis hinner vi lära oss att köra rakt också tills det blir dags att spänna för såmaskinen.

Sågning och EU-stöd

I tisdags var vi på sågen i Källunge för fjärde dagen och sågade de sista av granstockarna vi köpt av min syster. Eller sågade och sågade, vi hjälpte mest till med att bära brädor och tvaitar och putta fram för tunga stockar. Mestadels blev det kilsågade brädor denna gång som vi ska använda till innertak och innerväggar i det som ska bli sovrum på övervåningen.
20140404-223143.jpg
Till midsommar ska det nu ligga och torka, sedan kan vi köra tillbaka det till sågen igen för hyvling. Vi har en egen planhyvel men den är för smal, det bredaste den klarar är 30 cm. Den bredaste plankan är hela 47 cm!

Mitt i allt annat som behöver göras är det dags att söka EU-stöd. För hotade husdjursraser och för marken. Det blev en sen kväll med SAM-ansökan på datorn i onsdags. Mycket regler och olika stöd att hålla reda på. Men det går bättre och bättre! I år fanns ju dessutom de flesta uppgifterna kvar sedan förra året. Alltid lättare när åkrarna redan är utritade på kartan som ska fyllas i och man bara behöver skriva vad som ska odlas på vilken bit. En hel del i år om allt går vägen. Inga stora arealer men totalt en knapp ha med bovete, råg, hampa och foderbetor. Jag gissar att vi har Gotlands minsta skiften i vår SAM-ansökan. 200 kvm foderbetor t.ex. I helgen ska vi igång med harvning och sådd, med häst är det tänkt. Spännande!