Lökexperiment

Jag köpte 5 kg gul och 5 kg röd sättlök i våras. Dessvärre hann bara den gula komma ner i jorden. Jag hade missbedömt hur mycket plats det skulle ta, 100 kvadratmeter land blev fullt bara av den gula löken. Visserligen med lite morotsrader emellan men ändå. I förrgår fick jag äntligen ner den röda. Fullstora lär de ju inte bli, men lite färsklök hoppas jag åtminstone på framåt hösten.

Nu var det ju bara det där med utrymme. Eftersom de inte kommer hinna bli så stora satte jag dem tätare, men 5 kg sättlök är hur mycket som helst! Det fanns varken tid eller plats nog att peta ner dem en och en i fina rader. Passande nog hade jag just läst ett odlingstips för lök, att strö ut dem över jorden och bara sprida täckmaterial över.

20140717-193650.jpg

Välsprätta hörester med jord och gödsel från hönsgården fick det bli ovanpå. Toppat med lite av årets mögliga hö. Några kannor vatten hällde jag på också, eftersom sättlöken jag fick tag i var värmebehandlad för att förhindra stocklöpning behöver den vatten för att komma igång och växa.

Men, det var fortfarande inte tomt i påsen! Det sista fick ännu styvmoderligare behandling. Den sista biten av nya grönsakslandet som jag gjort genom att täcka gräsmatta med gammalt hö i fjol var extra full av ogräs. Jag körde gräsklipparen över ogräset, lade på lite av det mögliga höet, tömde lökpåsen och så mer hö på det. Blir det något så är det en bonus! Men chansen är ju större än om de hade legat kvar i påsen. Jag återkommer med resultat när jag ser hur det går!

Täckodling av potatis

Täckodling är så himla smart! Förra året städade vi ur loftet från en massa ca 20 år gammalt mögligt hö. Det lade vi på gräsmattan där vi ville ha ett till grönsaksland. Och till i år har maskarna fixat ett åt oss! Hundra kvadratmeter nytt grönsaksland, det hade tagit en evighet för oss att gräva och rensa… Att täcka ihjäl en gräsmatta fungerar ju med vilket organiskt material som helst, gamla löv, ogräsrens, gräsklipp, gammalt hö/halm från en bonde, ströbädd… Man tar vad man har!

Täcket hade i vårt fall bitvis blivit lite väl tunt, så en del fleråriga ogräs hade klarat sig. Trettio centimeter någorlunda packat material bör det vara för att fungera bra. En liten mobil hönsbur flyttades runt över ytan i våras, men jag vet inte om de gjorde så mycket nytta egentligen. De sprätte mest runt allt täckmaterial, lämnade ogräset och åt troligtvis upp en massa mask! Men, men, ogräsen gick lätt att rycka upp ändå. Fördelen med täckodlad jord är att den blir lucker och luftig eftersom maskarna frodas och gör gångar överallt och då sitter inte ogräsrötterna så hårt. Att dra upp en maskros i gräsmattan precis bredvid med bara händerna är tex helt omöjligt, men i den täckta ytan går det bra!

I år växer här majs, ärtor, potatis, pumpa och squash. Allt kom sent i jorden, så vi får se vad som hinner bli klart!

20140717-075400.jpg

Potatisen är satt genom att bara krafsa ner den under fjolårets halvnedbrutna täcke med händerna. Samtidigt ryckte jag upp ogräset runtikring och fyllde på täcket med det. När ogräs ligger ovanpå torrt täckmaterial torkar ogräset och dör, så tistlar och maskrosor och skräppa och allt vad det var får bidra till täckodlingen de med! Skönt att slippa bära iväg ogräset, nu gör det nytta på plats.

När potatisplantorna vuxit till sig några veckor gjorde jag en kupning av det täckmaterial som låg kvar. Det var dock inte tillräckligt, så ett nytt lager fick läggas på. En del av vår höskörd i år gick åt skogen i regnet, så täckmaterial finns det gott om! Mer halvmögligt hö på potatisen alltså. På bilden ovan är den vänstra raden klar, resten är kupade med det gamla täckmaterialet och väntar ännu på mer hö.

En gång till kommer jag att fylla på med mer täckmaterial, kanske två gånger. Eftersom det är sent satt vinterpotatis (mitten av juni) vill jag att den ska vara kvar i jorden och växa till sig så länge som möjligt, och ett tjockt täcke skyddar knölarna bra mot några frostknäppar i höst.

Enda nackdelen med täckodlad potatis är egentligen att den riskerar att bli lite av ett ogräs! I fjolårets potatisland har jag satt gul lök i år, men bitvis är det mer potatis än lök. Visserligen är det en trevlig effekt just i år eftersom årets sättpotatis kom i jorden så sent. Tack vare de övervintrade knölarna har vi färskpotatis sedan en vecka tillbaka. Gott!

Klövverkning

Igår var klövverkaren här och klippte klövarna på kon. Eller klippte och klippte, han använde vinkelslip. Något drastiskt, men snabbt gick det!

20140712-221025.jpg

Det var en stor anläggning att flytta hit för en ko. En liten lastbil med kran och en gigantisk metallställning som han lyfte av och placerade på marken. Den skulle kon gå in i och så spändes hon fast så hon inte kom någon vart. När en klöv skulle verkas spändes benet fast också, ingen chans för lilla Dimma att komma undan med andra ord!

20140712-220820.jpg

Dimma var lite tveksam till om hon skulle gå in i buren. Max lockade med kraftfoder och drog i grimman. När hon kommit in en bit fanns det en vinsch att fästa grimskaftet i. Ingen finkänslighet här inte! Dessvärre gick spännet till grimskaftet sönder precis när hon kommit in och Dimma flög ut baklänges igen. Så det blev till att börja om från början. Tack och lov gick det bra den andra gången.

Skönt att få Dimmas klövar fixade! Det har varit lite nervöst eftersom vi inte har någon erfarenhet av hur ett par koklövar egentligen ska se ut när det är verkningdags. Men de var helt ok, eftersom vi inte driver Dimma så hårt med kraftfoder var klövarna inte så speciellt långa. Nu ska de inte behöva klippas igen på ett halvår, eller möjligen om ännu lite längre tid. Förhoppningsvis kan vi synka med när grannen ska klippa klövarna på sina kor nästa gång så behöver det inte bli lika dyrt. Startavgiften blir ju ganska hög per ko när man bara har en…

Det kan inte bli rätt jämt…

Äntligen sol! Äntligen kan vi slå vallen på skiftet vid kyrkan! Max jäktade iväg med traktorn efter att fixat i ordning allt och tankat med en full 25-litersdunk. Fast han kom bara halvvägs. Sedan dog traktorn. För att jag hade stått och sovit när jag fyllde dunkarna – och haft i bensin istället för diesel! Hur klantig kan man vara… Max fick slanga ur alltihop och fylla i ny diesel och försöka få den stackars traktorn att starta igen. Sju timmar senare är traktorn äntligen igång och inget verkar ha gått sönder! Hurra! Så det blir väl slagning i morgon istället hoppas vi.

Höet här hemma som vi redan slagit har det gått sämre med. Det på loftet är ju ok och även det på hässjorna. Men det på marken som var torrt innan regnet men som vi inte hann ta in, det har möglat. Man får väl se det som en läxa. Hö måste vändas ofta, även om ytan inte hinner torka upp mellan regnen. Kanske går hälften att rädda, det som inte var strängat. Om det bara blir soligt nu äntligen och jag låter bli att paja traktorn…

20140704-231427.jpg

Vattenpumpen gick sönder i morse också, och lammen har börjat rymma igen. Det spelar ingen roll hur mycket el det är på tråden och hur mycket mat det finns i hagen. Gräset är visst alltid grönare på andra sidan… De bara tar sats och hoppar igenom. Nu får de vara inne över natten och i morgon bitti ska vi köpa elstängselnät. Inget annat att göra, rymmande djur funkar bara inte! Hästarna, grisarna och korna verkar hålla sig där de ska i alla fall, och elstängselaggregatet verkar sköta sig. Nu när det regnat en del funkar jordningen ok.

Länsstyrelsen har varit här och gjort kontroll för EU-stöden också. Inga katastrofer, men vi har inte röjt riktigt som vi ska. En del för att vi inte trodde att det behövdes, en del för att vi inte hunnit och lite som vi glömt. Får väl se vad notan slutar på… Men, men, hade vi inte sökt några stöd så hade vi inte fått några pengar alls! Fast det känns ju bra onödigt att kvarvarande buskar kostar pengar, även om vi nu måste ta bort dem! Kontrollanten var i alla fall väldigt trevlig och ringde till och med tillbaka och meddelade vilka anmärkningar det blev till slut. Det blev jag glad för, inga nya överraskningar när beskedet kommer sedan i höst!

Självodlande sallad och sommartankar

Det går framåt så sakteliga här på gården. Jag har avancerat från att kasa runt på rumpan i grönsakslanden till att gå med en krycka, korta stunder helt utan kryckor! Väldigt skönt! Tänk att kunna bära saker, det är inte varje dag jag brukar tänka på att det är något speciellt med det.

Odlandet i år har gått sådär, rymda hönor, katter och rabbisar gräver/äter upp frilandssådderna, mycket av förodlingarna står fortfarande i sina krukor, potatisen är nyligen satt och de förväxta tomaternaplantorna nyss utplanterade. Men man får glädjas åt det som går bra! När jag äntligen skulle så salladsfrön var det redan fullt av skördefärdig plocksallad i lådan! Salladen gick i blom i höstas, och uppenbarligen grodde den fint efter att jag hade rensat för ett par månader sedan. Och även om potatisen kom sent i jorden verkar det som om vi får tidig skörd på annat håll. Löklandet är fullt av övervintrade potatisar som börjat växa. De tidiga sorterna har just gått i blom så snart är det dags att titta efter om det finns något att gräva upp. Löken växer också bra, i alla fall den gula. Den röda sättlöken ligger fortfarande i sin påse…

20140629-144801.jpg

Just nu är vi mest bekymrade av regnet. Visserligen behövs det verkligen för odlingarna och för brunnen som sinar hela tiden, men vi hade torrt hö i fredags. Tyvärr hann vi inte få in mer än hälften, och nu ligger resten ute i regnet och blir blött. Och ingen vidare ljusning verkar det bli de närmsta dagarna.

Två perioder wwoofare har vi haft också. Den sista åkte hem i morse. Konstigt tomt idag. Det är härligt med glada, hjälpsamma, energiska människor som kommer hit och är superintresserade av allt! Det är så lätt att bli hemmablind och tänka att det vi gör är det vanligaste och vardagligaste i världen. Det är det kanske också på sitt sätt, men det var ju inte det för oss bara för några år sedan. Då var klippa får, verka hovar, skörda hö, lammning, mata djur, stängsla, bygga bandtun, spinna, mjölka en ko, etc etc spännande och exotiska saker för oss med! Och vips så är det bara vanlig vardag. Det är lätt att glömma bort bland alla måsten, men vi lever ju faktiskt vår dröm nu! Bra att bli påmind ibland.

Nu ska vi ha semester så gott det går några veckor. Det innebär för oss att få göra ”onödiga” projekt bara för att det är kul, ta en paus från praktikanter och kanske sitta kvar lite extra länge vid fikabordet. Och ta emot alla vänner och släktingar som tenderar att dyka upp under högsommaren såklart! Bara det där höet vill bli torrt igen så vi kan få in det under tak, och så behövs det visst lite mer hagar igen också.

Djuren, djuren…

Vi kanske ska odla grönsaker istället. Bara. Sallad rymmer i alla fall inte…

Igår kväll släppte en granne en grupp tjurar på skiftet närmast oss. Kul tyckte Dimma! Hon hade gått rakt igenom elstängslet och strosade nyfiket runt utanför tjurhagen tillsammans med lilla Hjärta när grannen kom dit i morse. Han kom och hämtade Max och de gick dit med ett grimskaft och en kraftfoderhink. När de kom tillbaka till rymlingen hade Dimma brakat in genom grinden in i hagen och blev just uppvaktad av en gigantisk tjur. Hjärta var också med.

Max och grannen fick ut kon och kalven, men inga tjurar, och försökte gå hemåt. Tyvärr hade Max inte fått med sig grimman utan hade bara halsremmen Dimma alltid har på sig. Hon blir rätt stark då. Och en envis, brunstig ko… Max hade ett enda fokus, att inte släppa grimskaftet! Och det gjorde han inte heller trots galloppturer, en bits släpande liggande på marken och äventyr i tynnesnår. Tillslut fick han stopp på kon genom att sätta sig ner och ta spjärn med fötterna. Grannen kom ifatt med kraftfoderhinken och de kunde locka in ko och kalv i ladugården där de nu är instängda.

Max händer mår inte så bra, grannens grind är paj och kanske har vår lilla fjällko en kalv i magen med en gigantisk pappatjur vilket skulle kunna orsaka komplikationer… Men bortsett från det hände i alla fall inget allvarligt! Fler brutna ben har vi inte utrymme för i vår familj just nu.

Livar upp tillvaron lite med en bild från tidigare i våras när jag och Ebbe myste i solen och fick sällskap av härliga, keliga Pu!

20140526-094353.jpg

Ponny på vift

Vi har haft problem med våra hagar i år. Vårt gamla aggregat var för klent, så när vi började bygga ut hagarna blev det för dålig fart på tråden, så både galten, gotlandsrusset Rixi, och några av lammen har testat lyckan utanför hagarna. Inte så kul!

Hur som helst var det nödvändigt att göra något åt saken, så vi beställde ett nytt elaggregat, det starkaste vi kunde hitta, och en bra stängselmätare för att kunna kontrollera spänningen på tråden överallt.

Det är bara det att det där aggregatet som ska vara intelligent med GSM-styrning och automatisk avslagning om ett djur fastnar i tråden inte är så intelligent! Helt plötsligt slår det av utan att meddela, eller går inte igång när man startar det, eller slår av pga jordfel som inte fanns varken innan eller efter…

Något av allt detta hade hänt i natt, så vid midnatt ringde en granne och hade varit nära att krocka med vår ponny som var ute och sprang på vägen i beckmörkret! Så himla läskigt! Hade kunnat sluta illa för både häst och människor! Grannen hade lyckats jaga in henne på gårdsplanen, men när Max kom ut stack hon till skogs och gick inte att hitta trots att de letade både länge och väl.

Max gick upp igen vid fyra och då hittade han henne, mumsande på en annan grannes vall… Nu är iaf hela stängslet genomgått igen och vi hoppas att aggregatet sköter sig! Annars blir det till att byta ut det på måndag, såhär kan vi ju inte ha det!

En till höna har fått kycklingar också! Fem stycken verkar det ha blivit denna gång. Så himla söta de där dunbollarna!
20140524-195032.jpg

Odlarlycka och kycklingar!

I måndags kväll fick jag komma hem från sjukhuset. Skönt med egen säng igen fast det har varit tungt, mycket ont och svårt att orka upp och ut. Igår var jag på återbesök och de höjde dosen smärtlindring lite. Vilken skillnad! Jag har kunnat vara ute idag och sätta klart den sista gula löken och så de sista morötterna. Helt underbart! Det gick inte direkt fort, fick hasa runt på rumpan, men det var härligt att vara ute i solen och det blev ju klart till sist.
20140523-212057.jpg

Det är helt otroligt vad mycket fantastisk hjälp vi har fått av våra vänner! Någon har varit här varje dag och hjälpt Max med mjölkningen och med djuren och barnen och allt. Det blir tydligt att man har byggt upp tillvaron på att vara två personer när en försvinner från arbetet på gården. En underbar insats kom också från grannen kobonde som kom med fem medhjälpare när kon skulle mjölkas första gången efter olyckan. Hon behövde även medicin. Erfarenhetsskillnaden mellan att ha haft en ko några månader och att hålla en hel besättning blev tydlig! En trygghet för oss att kompetensen finns nära om det krisar. Fantastiskt!

Och idag kläcktes årets första kycklingar! Sex stycken små dunbollar. Hann inte få någon bild på dem, de ville snabbt in under mamman igen när jag kom i närheten.

Ja, det finns hopp för framtiden på Lausarve, ett brutet ben är trots allt ett ganska lindrigt problem! Det kunde ha varit värre…

Mjölkmaskin och ambulanshelikopter

I måndags ringde vi till veterinären om Dimma igen. Hon vill inte ha kraftfoder, är tunn och så har hon blivit allt grinigare vid mjölkningen. Veterinären kunde inte riktigt säkerställa en speciell problematik, men det gick att komma fram till några saker det inte var vilket var lugnande. Den ordinerade behandlingen var ordentligt med bete och hö, inget kraftfoder men lite propylenglykol för att få ordning på blodsockernivån och aptiten.

Bra! Dessvärre var mjölkningarna fortfarande kaos. Dimma hade inte alls tålamod att stå still tillräckligt länge, och samtidigt har mjölkproduktionen ökat i takt med att det blir grönare ute. Vi bestämde oss för att vi skulle testa med mjölkmaskin. En liten kannmjölkningmaskin med pulsator hade vi redan fått tag i och en vän hade en vacumpump stående.

Max har kopplat och meckat och lagat och köpt delar på Gårdsservice. Det gick till och med att beställa hem nya spengummin till den gamla apparaten, och förrgår morse kunde vi testa för första gången. Pulsatorn fungerar inte riktigt, så Max stod och klickade den fram och tillbaka och jag satte på maskinen. Dimma var orolig i början, men sen gick det riktigt bra! Och väldigt mycket snabbare än handmjölkning. Skönt!

Men, igår morse blev det värre. Själva mjölkningen gick bra, men när jag skulle ta av mjölkmaskinen från juvret krånglade det. Dimma blev sur och sparkade, jag tappade balansen och hon klev på mitt smalben. Och, benet gick av! Foten liksom dinglade lös i mjukdelarna. Och när den vred sig bara kraschade det inne i benet av alla benbitar som gneds mot varandra. Max fick ut mig och ringde ambulans. Det kom både helikopter och tre personer från Kräklingbo räddningstjänst. Jag blev sövd på golvet i ströbädden och vaknade inte förrän jag var på Visby lasarett med ett tillfälligt gips på väg in på röntgen.

Sedan följde operation. Det var en så kallad spiralfraktur och båda benpiporna var helt av på två ställen. De har satt in en lång spik in genom knäet och igenom alla benbitarna. Så det kan gå! En ögonblickshändelse som får så stora följder. Måste ändå säga att jag är otroligt tacksam att alla leder är hela, och bålen och huvudet. Kor är tunga djur.

Nu får vi se hur länge det dröjer innan jag får komma hem. Har inte pratat med läkare ännu efter operationen så jag vet inte riktigt hur de har tänkt. Benbrott mitt i sådd och strax innan höskörd… Dålig timing! Fast det är det väl alltid å andra sidan, kanske speciellt på en gård med djur och barn att ta hand om. Nu får jag bara se till att läka ihop snabbt och bra!

Hur kan ett globalt hållbart jordbruk se ut?

Idag hamnade jag i en argumentation på LRF Gotland på Facebook om ekologiskt kontra konventionellt jordbruk. Behöver jag säga att jag inte fick så mycket medhåll? Men inte så mycket motargument heller efter en stund.

Min vision är att driva vår gård så att den är globalt hållbar, dvs om alla gjorde som vi skulle världens befolkning vara mätt och jordklotet skulle fungera även för kommande generationer. Högt ställda mål, jag vet. Kanske kommer vi att lyckas en dag, i alla fall på de punkter som är mätbara idag.

Det finns 0,24 ha åkermark/person i världen idag och 0,3 ha/person i Sverige. Så vi borde inte importera mat över huvud taget, för att ekvationen ska gå ihop borde vi exportera livsmedel.

Enligt en praktisk studie av SLU på 90-talet, genomförd enligt KRAVs regler, går det att producera en blandkost på 2400 kvm. Vegankost på 800 kvm. Världssvälten idag är således en politisk fråga. Ekvationen går ihop idag, vi kan mätta alla munnar om vi vill, men med ökad befolkning skulle vi vara tvungna att minska vår köttkonsumtion jämfört med svensk konsumtion idag eller hitta alternativa metoder att producera kött. Kanske kan vi använda naturbetesmarker och härdigare raser/djurslag som inte kräver kraftfoder i samma utsträckning exempelvis.

Min största oro för framtidens livsmedelsförsörjning är att vi idag förbrukar matjord för att producera livsmedel. Ja, det är sant! Både inom ekologisk och konventionell produktion. Har sett siffror på uppemot 10 ton/person och år. Det behöver vi förändra om inte arealen brukbar mark i världen ska minska.

Jag hoppas och tror att betesproduktion enligt Holistic Management är en lösning på hur vi kan bygga matjord för att ha råd att förbruka en del vid plöjning. Det är odlingen av ettåriga grödor som är värst. Användningen av bekämpningsmedel och konstgödsel tror jag dock inte att vi har råd med överhuvudtaget då det ytterligare minskar mängden organiska beståndsdelar i jorden.

Betessystem enligt Holistic Management går ut på att man låter betesväxterna återhämta sig ordentligt mellan varje avbetning. När den gröna delen ovan jord försvinner offrar växten delar av roten för att snabbt växa ut igen och hävda sin plats i vallen. Den offrade roten bildar organiskt material i matjordslagret, dvs kolinlagring i jorden sker. Om växten betas snabbt igen hinner inte roten utvecklas fullt ut igen och växten står och stampar. Får växten mer tid på sig hinner roten växa ut fullt och växten utnyttjar hela sin potential.

För att åstadkomma detta får djuren en mindre yta att beta i taget och så flyttas de till en ny hage, helst varje dag. Hur lång tid marken behöver vila beror på tillväxttakten, men 30 dagar på våren och ett par månader på sensommaren/hösten är en riktlinje i vårt klimat. Vi ska testa detta från och med i år. Eftersom kolhalten i jorden går att mäta med ett enkelt jordprov kommer vi att få ett kvitto på hur väl det faller ut.

För att leva upp till 0,24 ha åker per person behöver vi producera alla livsmedel 30 personer behöver på vår gård. Ett sätt att mäta det är att producera och sälja sju gånger mer än vi gör av med själva, förutsatt att vi är mer eller mindre helt självförsörjande på mat i vår familj.

Det finns mycket att säga om det här, en spännande utmaning som jag kommer att återkomma till här på bloggen. Hur det går får framtiden utvisa!