Djuren,  Kor

Mjölkmaskin och ambulanshelikopter

I måndags ringde vi till veterinären om Dimma igen. Hon vill inte ha kraftfoder, är tunn och så har hon blivit allt grinigare vid mjölkningen. Veterinären kunde inte riktigt säkerställa en speciell problematik, men det gick att komma fram till några saker det inte var vilket var lugnande. Den ordinerade behandlingen var ordentligt med bete och hö, inget kraftfoder men lite propylenglykol för att få ordning på blodsockernivån och aptiten.

Bra! Dessvärre var mjölkningarna fortfarande kaos. Dimma hade inte alls tålamod att stå still tillräckligt länge, och samtidigt har mjölkproduktionen ökat i takt med att det blir grönare ute. Vi bestämde oss för att vi skulle testa med mjölkmaskin. En liten kannmjölkningmaskin med pulsator hade vi redan fått tag i och en vän hade en vacumpump stående.

Max har kopplat och meckat och lagat och köpt delar på Gårdsservice. Det gick till och med att beställa hem nya spengummin till den gamla apparaten, och förrgår morse kunde vi testa för första gången. Pulsatorn fungerar inte riktigt, så Max stod och klickade den fram och tillbaka och jag satte på maskinen. Dimma var orolig i början, men sen gick det riktigt bra! Och väldigt mycket snabbare än handmjölkning. Skönt!

Men, igår morse blev det värre. Själva mjölkningen gick bra, men när jag skulle ta av mjölkmaskinen från juvret krånglade det. Dimma blev sur och sparkade, jag tappade balansen och hon klev på mitt smalben. Och, benet gick av! Foten liksom dinglade lös i mjukdelarna. Och när den vred sig bara kraschade det inne i benet av alla benbitar som gneds mot varandra. Max fick ut mig och ringde ambulans. Det kom både helikopter och tre personer från Kräklingbo räddningstjänst. Jag blev sövd på golvet i ströbädden och vaknade inte förrän jag var på Visby lasarett med ett tillfälligt gips på väg in på röntgen.

Sedan följde operation. Det var en så kallad spiralfraktur och båda benpiporna var helt av på två ställen. De har satt in en lång spik in genom knäet och igenom alla benbitarna. Så det kan gå! En ögonblickshändelse som får så stora följder. Måste ändå säga att jag är otroligt tacksam att alla leder är hela, och bålen och huvudet. Kor är tunga djur.

Nu får vi se hur länge det dröjer innan jag får komma hem. Har inte pratat med läkare ännu efter operationen så jag vet inte riktigt hur de har tänkt. Benbrott mitt i sådd och strax innan höskörd… Dålig timing! Fast det är det väl alltid å andra sidan, kanske speciellt på en gård med djur och barn att ta hand om. Nu får jag bara se till att läka ihop snabbt och bra!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *