Djuren, djuren…

Vi kanske ska odla grönsaker istället. Bara. Sallad rymmer i alla fall inte…

Igår kväll släppte en granne en grupp tjurar på skiftet närmast oss. Kul tyckte Dimma! Hon hade gått rakt igenom elstängslet och strosade nyfiket runt utanför tjurhagen tillsammans med lilla Hjärta när grannen kom dit i morse. Han kom och hämtade Max och de gick dit med ett grimskaft och en kraftfoderhink. När de kom tillbaka till rymlingen hade Dimma brakat in genom grinden in i hagen och blev just uppvaktad av en gigantisk tjur. Hjärta var också med.

Max och grannen fick ut kon och kalven, men inga tjurar, och försökte gå hemåt. Tyvärr hade Max inte fått med sig grimman utan hade bara halsremmen Dimma alltid har på sig. Hon blir rätt stark då. Och en envis, brunstig ko… Max hade ett enda fokus, att inte släppa grimskaftet! Och det gjorde han inte heller trots galloppturer, en bits släpande liggande på marken och äventyr i tynnesnår. Tillslut fick han stopp på kon genom att sätta sig ner och ta spjärn med fötterna. Grannen kom ifatt med kraftfoderhinken och de kunde locka in ko och kalv i ladugården där de nu är instängda.

Max händer mår inte så bra, grannens grind är paj och kanske har vår lilla fjällko en kalv i magen med en gigantisk pappatjur vilket skulle kunna orsaka komplikationer… Men bortsett från det hände i alla fall inget allvarligt! Fler brutna ben har vi inte utrymme för i vår familj just nu.

Livar upp tillvaron lite med en bild från tidigare i våras när jag och Ebbe myste i solen och fick sällskap av härliga, keliga Pu!

20140526-094353.jpg

Ponny på vift

Vi har haft problem med våra hagar i år. Vårt gamla aggregat var för klent, så när vi började bygga ut hagarna blev det för dålig fart på tråden, så både galten, gotlandsrusset Rixi, och några av lammen har testat lyckan utanför hagarna. Inte så kul!

Hur som helst var det nödvändigt att göra något åt saken, så vi beställde ett nytt elaggregat, det starkaste vi kunde hitta, och en bra stängselmätare för att kunna kontrollera spänningen på tråden överallt.

Det är bara det att det där aggregatet som ska vara intelligent med GSM-styrning och automatisk avslagning om ett djur fastnar i tråden inte är så intelligent! Helt plötsligt slår det av utan att meddela, eller går inte igång när man startar det, eller slår av pga jordfel som inte fanns varken innan eller efter…

Något av allt detta hade hänt i natt, så vid midnatt ringde en granne och hade varit nära att krocka med vår ponny som var ute och sprang på vägen i beckmörkret! Så himla läskigt! Hade kunnat sluta illa för både häst och människor! Grannen hade lyckats jaga in henne på gårdsplanen, men när Max kom ut stack hon till skogs och gick inte att hitta trots att de letade både länge och väl.

Max gick upp igen vid fyra och då hittade han henne, mumsande på en annan grannes vall… Nu är iaf hela stängslet genomgått igen och vi hoppas att aggregatet sköter sig! Annars blir det till att byta ut det på måndag, såhär kan vi ju inte ha det!

En till höna har fått kycklingar också! Fem stycken verkar det ha blivit denna gång. Så himla söta de där dunbollarna!
20140524-195032.jpg

Odlarlycka och kycklingar!

I måndags kväll fick jag komma hem från sjukhuset. Skönt med egen säng igen fast det har varit tungt, mycket ont och svårt att orka upp och ut. Igår var jag på återbesök och de höjde dosen smärtlindring lite. Vilken skillnad! Jag har kunnat vara ute idag och sätta klart den sista gula löken och så de sista morötterna. Helt underbart! Det gick inte direkt fort, fick hasa runt på rumpan, men det var härligt att vara ute i solen och det blev ju klart till sist.
20140523-212057.jpg

Det är helt otroligt vad mycket fantastisk hjälp vi har fått av våra vänner! Någon har varit här varje dag och hjälpt Max med mjölkningen och med djuren och barnen och allt. Det blir tydligt att man har byggt upp tillvaron på att vara två personer när en försvinner från arbetet på gården. En underbar insats kom också från grannen kobonde som kom med fem medhjälpare när kon skulle mjölkas första gången efter olyckan. Hon behövde även medicin. Erfarenhetsskillnaden mellan att ha haft en ko några månader och att hålla en hel besättning blev tydlig! En trygghet för oss att kompetensen finns nära om det krisar. Fantastiskt!

Och idag kläcktes årets första kycklingar! Sex stycken små dunbollar. Hann inte få någon bild på dem, de ville snabbt in under mamman igen när jag kom i närheten.

Ja, det finns hopp för framtiden på Lausarve, ett brutet ben är trots allt ett ganska lindrigt problem! Det kunde ha varit värre…

Mjölkmaskin och ambulanshelikopter

I måndags ringde vi till veterinären om Dimma igen. Hon vill inte ha kraftfoder, är tunn och så har hon blivit allt grinigare vid mjölkningen. Veterinären kunde inte riktigt säkerställa en speciell problematik, men det gick att komma fram till några saker det inte var vilket var lugnande. Den ordinerade behandlingen var ordentligt med bete och hö, inget kraftfoder men lite propylenglykol för att få ordning på blodsockernivån och aptiten.

Bra! Dessvärre var mjölkningarna fortfarande kaos. Dimma hade inte alls tålamod att stå still tillräckligt länge, och samtidigt har mjölkproduktionen ökat i takt med att det blir grönare ute. Vi bestämde oss för att vi skulle testa med mjölkmaskin. En liten kannmjölkningmaskin med pulsator hade vi redan fått tag i och en vän hade en vacumpump stående.

Max har kopplat och meckat och lagat och köpt delar på Gårdsservice. Det gick till och med att beställa hem nya spengummin till den gamla apparaten, och förrgår morse kunde vi testa för första gången. Pulsatorn fungerar inte riktigt, så Max stod och klickade den fram och tillbaka och jag satte på maskinen. Dimma var orolig i början, men sen gick det riktigt bra! Och väldigt mycket snabbare än handmjölkning. Skönt!

Men, igår morse blev det värre. Själva mjölkningen gick bra, men när jag skulle ta av mjölkmaskinen från juvret krånglade det. Dimma blev sur och sparkade, jag tappade balansen och hon klev på mitt smalben. Och, benet gick av! Foten liksom dinglade lös i mjukdelarna. Och när den vred sig bara kraschade det inne i benet av alla benbitar som gneds mot varandra. Max fick ut mig och ringde ambulans. Det kom både helikopter och tre personer från Kräklingbo räddningstjänst. Jag blev sövd på golvet i ströbädden och vaknade inte förrän jag var på Visby lasarett med ett tillfälligt gips på väg in på röntgen.

Sedan följde operation. Det var en så kallad spiralfraktur och båda benpiporna var helt av på två ställen. De har satt in en lång spik in genom knäet och igenom alla benbitarna. Så det kan gå! En ögonblickshändelse som får så stora följder. Måste ändå säga att jag är otroligt tacksam att alla leder är hela, och bålen och huvudet. Kor är tunga djur.

Nu får vi se hur länge det dröjer innan jag får komma hem. Har inte pratat med läkare ännu efter operationen så jag vet inte riktigt hur de har tänkt. Benbrott mitt i sådd och strax innan höskörd… Dålig timing! Fast det är det väl alltid å andra sidan, kanske speciellt på en gård med djur och barn att ta hand om. Nu får jag bara se till att läka ihop snabbt och bra!

Hur kan ett globalt hållbart jordbruk se ut?

Idag hamnade jag i en argumentation på LRF Gotland på Facebook om ekologiskt kontra konventionellt jordbruk. Behöver jag säga att jag inte fick så mycket medhåll? Men inte så mycket motargument heller efter en stund.

Min vision är att driva vår gård så att den är globalt hållbar, dvs om alla gjorde som vi skulle världens befolkning vara mätt och jordklotet skulle fungera även för kommande generationer. Högt ställda mål, jag vet. Kanske kommer vi att lyckas en dag, i alla fall på de punkter som är mätbara idag.

Det finns 0,24 ha åkermark/person i världen idag och 0,3 ha/person i Sverige. Så vi borde inte importera mat över huvud taget, för att ekvationen ska gå ihop borde vi exportera livsmedel.

Enligt en praktisk studie av SLU på 90-talet, genomförd enligt KRAVs regler, går det att producera en blandkost på 2400 kvm. Vegankost på 800 kvm. Världssvälten idag är således en politisk fråga. Ekvationen går ihop idag, vi kan mätta alla munnar om vi vill, men med ökad befolkning skulle vi vara tvungna att minska vår köttkonsumtion jämfört med svensk konsumtion idag eller hitta alternativa metoder att producera kött. Kanske kan vi använda naturbetesmarker och härdigare raser/djurslag som inte kräver kraftfoder i samma utsträckning exempelvis.

Min största oro för framtidens livsmedelsförsörjning är att vi idag förbrukar matjord för att producera livsmedel. Ja, det är sant! Både inom ekologisk och konventionell produktion. Har sett siffror på uppemot 10 ton/person och år. Det behöver vi förändra om inte arealen brukbar mark i världen ska minska.

Jag hoppas och tror att betesproduktion enligt Holistic Management är en lösning på hur vi kan bygga matjord för att ha råd att förbruka en del vid plöjning. Det är odlingen av ettåriga grödor som är värst. Användningen av bekämpningsmedel och konstgödsel tror jag dock inte att vi har råd med överhuvudtaget då det ytterligare minskar mängden organiska beståndsdelar i jorden.

Betessystem enligt Holistic Management går ut på att man låter betesväxterna återhämta sig ordentligt mellan varje avbetning. När den gröna delen ovan jord försvinner offrar växten delar av roten för att snabbt växa ut igen och hävda sin plats i vallen. Den offrade roten bildar organiskt material i matjordslagret, dvs kolinlagring i jorden sker. Om växten betas snabbt igen hinner inte roten utvecklas fullt ut igen och växten står och stampar. Får växten mer tid på sig hinner roten växa ut fullt och växten utnyttjar hela sin potential.

För att åstadkomma detta får djuren en mindre yta att beta i taget och så flyttas de till en ny hage, helst varje dag. Hur lång tid marken behöver vila beror på tillväxttakten, men 30 dagar på våren och ett par månader på sensommaren/hösten är en riktlinje i vårt klimat. Vi ska testa detta från och med i år. Eftersom kolhalten i jorden går att mäta med ett enkelt jordprov kommer vi att få ett kvitto på hur väl det faller ut.

För att leva upp till 0,24 ha åker per person behöver vi producera alla livsmedel 30 personer behöver på vår gård. Ett sätt att mäta det är att producera och sälja sju gånger mer än vi gör av med själva, förutsatt att vi är mer eller mindre helt självförsörjande på mat i vår familj.

Det finns mycket att säga om det här, en spännande utmaning som jag kommer att återkomma till här på bloggen. Hur det går får framtiden utvisa!

Alla tackor har lammat

Äntligen får vi sova! I fredags kväll lammade den sista tackan Ronja. Tre små tacklamm! Det har blivit många sena kvällar och tidiga morgnar och nattliga turer till lammhuset. Behöver man verkligen passa dem så mycket? Svårt att säga! De gånger tackorna har lammat själva har det ju gått bra, men vid ett antal tillfällen när vi har kommit ut mitt i lammningen har det visat sig att någon unge ligger fel och inte vill komma ut. Så det känns tryggast att ha lite koll!

20140504-082110.jpg

Nu är det hur som helst väldigt skönt att alla är ute! 31 stycken blev det på 13 tackor. De första dagarna får tackan vara i en egen box med sina ungar, men efter några dagar när lammungarna är lite kaxigare och mor och barn känner igen varandra får de komma ut i rasthagen igen. De springer runt med kompisarna och hoppar och skuttar och är bara helt orimligt söta!
20140504-082729.jpg
Så nu är det lugnt på lammfronten tills i juni. Då ska fyra tackor till lamma. Vi ville testa hur det fungerar med sen lammning, om både mammor och barn mår bättre när det finns kraftigt fint gräs att äta när de behöver som mest energi och vi ändå kan få slaktmogna lamm inom rimlig tid.

20140504-083553.jpg

Igår fick vår bagge Gustaf sluta sina dagar också. Han har gett fina ungar men nu är andelen tackor vi inte kan betäcka med honom för att han är släkt med dem för stor. Han började bli lite för baggig också för min smak. Unga baggar är inte lika tjuriga och stångiga. Nästa betäckning kan vi använda av våra egna årsbagglamm för vi har två olika linjer i år. Sedan får vi se hur det blir!

Det stora projektet nu, utom den dagliga tillsynen som tar en väldans massa tid, är annars stängsling! Många djur som ska få komma ut och beta; två lammgrupper, två grisgrupper, hästar, kor, höns i mindre grupper, ruvhönor…

Och kanske blir det ännu mer tillökning framåt sommaren. Min syster och hennes man har Blekingeankor och nu har en hona lagt sig att ruva. Blir det tillräckligt många ska vi få köpa några stycken.