Grisöverraskning!

Vår sugga Klara som går hos våra vänner i Stånga har fått kultingar i veckan, tretton stycken! Så roligt, äntligen smågrisar! Vår förra gylta blev inte dräktig på ett år så vi bytte ut henne, men vi vågade inte riktigt hoppas på att det skulle gå vägen denna gång heller. Det kunde ju varit galten det var fel på. Men så var inte fallet. Chris som han heter har blivit pappa!

Klara blev lite stressad av Chris och gyltan Sara som också gick där, så vi bestämde oss för att flytta dem. Sara verkade också dräktig men en god bit efter Klara. Jag var inställd på att ha smågrisar på tillväxt här först för att vänja mig lite, stora grisar är lite läskiga tycker jag. Men, nu blev det inte så, snabbt blev det bestämt att Sara och Chris skulle få flytta hit och ett par timmar senare kom de!

Det blev bråttom att ordna plats till dem, de tackor som inte ska lamma förrän i juni och baggen fick flytta ut på nytt bete så blev deras gamla hage ledig. I lammhuset fick vi stuva om bland boxarna så fick grisarna en box i ena hörnet vid bakdörren, gamla grisboxen i ladugården faktiskt!

20140427-101940.jpg

Hästarna verkade inte riktigt veta vad de skulle tycka om nytillskottet. Speciellt Mentha släppte inte de bökande grymtande varelserna med blicken på en lång stund. Grisarna var dock helt obekymrade av hästarna, hela siktet var inställt på den obökade marken! De gick loss på gräs och mossa i en rasande fart! De gick in och tittade i nya boxen också – till lammens stora förtret! Om hästarna var förvånade så var lammen förbannade, och lite oroliga för sina lammungar. Det löstes dock lätt med att hänga för gamla mattor, när grisarna inte syntes längre gick problemet över!

Ja, så kunde den dagen och den historien ha slutat, men det gjorde den inte. Max gick och lade sig, men jag stannade uppe för att göra klart det sista hos lammen och grisarna. Chris var fortfarande i full färd med att vända upp och ner på hagen, med lilla Sara hade andra planer. Hon hämtade halmtussar och lade dem nogsamt i ena hörnet i boxen. Hon sorterade och fixade. Jag har aldrig sett en blivande grismamma boa tidigare, men det var ingen tvekan om vad som var på gång! Mitt i natten var det så jag fick rådfråga internet. Några timmar kvar till grisning. Jisses! Hon som just har blivit flyttad! Vi trodde att det var flera veckor kvar! Galten kom in en vända och förstörde boet, så honom stängde jag ut. Sara fixade och donade igen och bäddade ner sig i halmen.

En timme senare var Max ute och då hade fyra små griskultingar kommit ut! Totalt blev det åtta stycken prickiga sötnosar i olika nyanser. Här är en film närnykomlingarna försöker hitta en spene.

20140427-104627.jpg

En liten skrutt var väldigt liten och svag. Vi försökte nappa den men det hjälpte inte tyvärr. Nu kan vi bara räkna till sju små kultingar, men de verkar pigga i alla fall!

Så kan det gå. Nyss fanns det inga grisar på gården, nu har vi nio! Väldigt roligt är det i alla fall! Och Chris kommer vi att få stor nytta av i vårbruket. Vi har inte hunnit med att harva det vi borde med hästarna, och nu har en del blivit för torrt och hårt. Där kommer ett ivrigt gristryne att göra susen!

Ett ufo har landat!

Baracken. Är. Här. Äntligen! Så himla skönt att det är klart. Men lite overkligt. Varje gång jag vänder blicken ditåt hajar jag till, ett hus?! Undrar hur lång tid det tar innan man vänjer sig.

20140421-135622.jpg

Vi hade delat baracken i två delar innan. Två järnbalkar lades in under grunden och så lyftes en halva i taget med en kranbil upp på ett lastbilsflak. Vi fick tyvärr ta ner båda de två fina träden vid infarten för att ekipaget skulle kunna komma in, men annars gick det som tur var att komma fram hela vägen. Det var lite nervöst när den skulle placeras på grunden, hade vi gjutit allt rätt? Lite betong fick vi bila bort för järnbalkarna hade hamnat fel. Men det blev nästan perfekt, en dm mellan barackhalvorna får vi bygga igen och ena gaveln är lite för låg och skulle behöva pallas upp.

Mitt i alltihop har två tackor lammat. En i natt och en mitt på dagen mellan leveransen av de två barackhalvorna. En lägerättning behövdes det hjälp med bara, annars klarade de sig fint!
20140421-142402.jpg

Nu är faktiskt alla stora ångestprojekt för våren avklarade! Solcellerna, SAM-ansökan, baracken och deklarationen. Inte som att det är tomt på att-göra-listan nu, men det är mer hanterbara saker som stängsling, sådd, byggplastväxthus, hönsrastgård mm. Och så ska vi få i ordning både insidan och utsidan av baracken såklart. Den ska se ut som en bulhusladugård när vi är klara är det tänkt. Det behövs verkligen en ansiktslyftning, just nu ser det rätt kul ut med en maskinhall som sticker upp bakom en algbevuxen militärbarack. Men vi får vår verkstad, nu på en gång, bara att ställa in verktygen och börja bygga. Hurra!

Nu händer allt samtidigt!

Vi hann med lite påskmys med vänner vid stranden idag. Grillning och äggletning för barnen i vårvärmen. Härligt! Ebbe har till och med badat!

20140419-232048.jpg
Max har kämpat med det sista med bokföringen för vi ska till redovisningskonsulten på måndag. Mamma är här för också, extra bra eftersom baracken äntligen ska flyttas i morgon och det blir perfekt med en extra vuxen som kan vara med barnen.

Nu är vi trötta, efter middagen fick vi kämpa oss ut till djuren. Snabbt djurvarv och sedan sova tänkte vi. Föda barn tänkte Elsa-Greta. Det blir alltså lammning snart. Ingen lugn natt i sängen idag alltså. Typiskt! Hoppas nu bara att allt går bra, gick in för att sila mjölk och ge tackan lite lugn och ro i sin nya box. Snart ska jag ut och se hur det går för henne! Håller tummarna för en lätt lammning men friska, pigga ungar!

Trillingar!

I morse stod de bara där, tre små lammungar till! Jag hade bestämt mig för att inte ta någon extrakoll klockan fyra, behövde verkligen sova och tackorna såg inte mer lammningsbenägna ut än vanligt, så jag gick ut igen klockan sex. Och givetvis är det då det händer!
20140417-194958.jpg
Tack och lov hade allt gått bra. De var torra och fina, Hilda är en duktig mamma! Två svarta bagglamm, Bill och Bull, och ett vitt tacklamm, Hillevi. Den lilla lammfamiljen fick en egen box och en värmelampa för säkerhets skull. De två minsta var lite slöa. Nu på kvällen är det bättre med alla utom Bill. Han är lite ämlig. Jag har mjölkat ur lite råmjölk från tackan som han har fått, och lite komjölk och lite råmjölksersättning. Nu ligger han och sover i mitt knä under värmelampan och värmer upp sig. Hoppas det går vägen!
20140417-195752.jpg
Lucy, den första lammungen är i alla fall pigg och glad. Och kelig! Hon beter sig nästan som en katt när man lyfter upp henne. Bråttom ner är det i alla fall definitivt inte.
20140417-200018.jpg

Första lammungen är här!

I lördags kom äntligen de första lammungarna ut! Vi har sett till tackorna med några timmars mellanrum de senaste dygnen för vi har trott att det skulle börja när som helst.
20140415-224132.jpg
Ett tacklamm och ett bagglamm blev det, Lucy och Ludde. Tyvärr klarade sig inte Ludde. Han var bara drygt hälften så tung som sin syster och var väldigt svag. Vi mjölkade ut lite råmjölk från mamman och gav honom, men det räckte inte. Efter någon timme somnade han in i min famn. Sorgligt!

Lucy mår i alla fall prima och växer så det knakar. Hon är en riktig kelgris, har aldrig varit med om något liknande! Man får hålla henne i famnen och hon är gosig som en katt! Inte ens när mamma ropar vill hon ner, bara mysa mera. Härligt!

Nu väntar vi med spänning på resten! Mest jag är det som väntar för tillfället. Max är på fastlandet och jobbar tre dagar mitt i alltihop. Lammning, mjölkko, vårbruk, barn… Man vet att man lever i alla fall! Passar på att testa än en gång om disk och dammråttor vinner på att lagras.

Bortsprungen katt

Vi bestämde oss för att ta hand om en katt som några vänner inte kunde ha kvar. En treårig sköldpaddsfärgad honkatt, Sotis.
20140413-093340.jpg

Barnen var glada och tyckte att det skulle bli deras katt. Tea, en av våra tidigare katter, var dock väldigt upprörd och jagade in Sotis under en hylla. Vi fick för oss att det skulle fungera bra att ge Sotis mat på trappan, men det var en dålig idé. Hon ville inte se åt mat utan sprang iväg ut på gårdsplanen. Där hon fick se en flock lamm! Det var tydligen läskigt, så hon satte av igen. Sedan dess har vi inte sett henne. Stackars kissen! Vi vill gärna ha hjälp med att hålla utkik efter henne, sköldpaddsfärgad som sagt och med vita tassar. Hon är kelig och tillgiven, så fånga henne om det går och ring mig!

Vårbruk med häst

Vi har kört häst på åkern! Så roligt! Matulda skötte sig exemplariskt. Hon har inte jobbat på ett bra tag nu så hon var lite ivrig i början. Det gick dock ganska snabbt att få ur henne. Att dra hästhacka är tungt och då orkar man inte ligga på så länge, även om man är en stor ardenner. Jag hörde en gång om hur det kunde gå till att köra in en häst förr. En vagn eller kälke spändes för och så styrdes hästen ut i tjock lössnö och blev snabbt för trött för att stöka och studsa runt. Jag kan förstå tanken nu, det skulle nog fungera.

Det är ingen större areal som ska bearbetas och tur är väl det! Hästhackan är bara ca 50 cm bred så det lär ta ett tag. Inte kunde vi hålla på så länge heller, Matulda blev snabbt för trött. Hon har nog inte dragit så här tungt på ett par år i alla fall, så vi ville bara köra några få varv första gången. Nästa gång kan vi säkert köra lite mer. Det var rätt tungt för Max också som fick hålla ordning på hästhackan.

Sanna från Gotlands brukshästförening kom förbi och fick köra sista varvet. Här finns en film på när Sanna kör Matulda

Tanken är att vi ska så industrihampa här sedan. Hästarna har trampat ner nästan allt gräs under den blöta vintern, så det behöver inte plöjas. Att bara harva var dock inte tillräckligt, och så sprang vi på hästhackan i samlingarna och bestämde oss för att testa den. Den fungerar bra, det blir välluckrat. Nu är det bara att fortsätta med några varv om dagen, det lär ta ett tag! Förhoppningsvis hinner vi lära oss att köra rakt också tills det blir dags att spänna för såmaskinen.

Bandtunsbygge

Vi fick en arbetsdag i julklapp av min syster och hennes man. En heldag inklusive mat och fika. Underbart med hjälp! Vi bestämde oss för att använda den till något extra roligt, att bygga vidare på bandtunet kring hönsens rastgård.

Bandtun är den gotländska varianten av gärdesgård. Stolparna – störarna – ska vara av ene och tvärslåarna – troderna – ska vara av kluvna granstockar. Bandarna som man fäster ihop allt med (ståltråd är bannlyst) är drygt fingertjocka engrenar. De ska helst vara blötlagda en natt eller mer och innan man binder med dem värmer man dem över öppen eld. Sedan är det bara att knyta! Fascinerande enkelt faktiskt, men ganska tungt för armar och handleder. Här är ett filmklipp om hur det går till.
Bandtunsbindning

Avslutningen mot hörnet kallas gåsöga. Instruktioner om hur man gör och ritning på hur troderna och bandarna ska placeras har vi fått av Olof Widén i Hemse som i sin tur lärt sig av en äldre man som visste hur det skulle gå till. Fantastiskt att få riktiga instruktioner och roligt att föra traditionen vidare!

Vi har lagt till ett nät nedtill på bandtunet för att hålla räven ute och hönsen inne. Det behövs högre väggar och tak också för att hålla hönsen på plats. Svart grovmaskigt plastnät ska sättas dit på övre delen av bandtunet och som tak.

20140404-221648.jpg

Vi hann nästan 20 meter idag, på fyra personer. Det ska gå att klara av det tempot ensam är det tänkt. Det finns utrymme för avancemang! Fast det är klart, i vanliga fall sätter man inte dit reveteringsnät längst ner vilket gör det väldigt komplicerat att få dit bandarna när de måste träs genom hålen… Och så är det förberett hela vägen runt om med nät och störar.

Sågning och EU-stöd

I tisdags var vi på sågen i Källunge för fjärde dagen och sågade de sista av granstockarna vi köpt av min syster. Eller sågade och sågade, vi hjälpte mest till med att bära brädor och tvaitar och putta fram för tunga stockar. Mestadels blev det kilsågade brädor denna gång som vi ska använda till innertak och innerväggar i det som ska bli sovrum på övervåningen.
20140404-223143.jpg
Till midsommar ska det nu ligga och torka, sedan kan vi köra tillbaka det till sågen igen för hyvling. Vi har en egen planhyvel men den är för smal, det bredaste den klarar är 30 cm. Den bredaste plankan är hela 47 cm!

Mitt i allt annat som behöver göras är det dags att söka EU-stöd. För hotade husdjursraser och för marken. Det blev en sen kväll med SAM-ansökan på datorn i onsdags. Mycket regler och olika stöd att hålla reda på. Men det går bättre och bättre! I år fanns ju dessutom de flesta uppgifterna kvar sedan förra året. Alltid lättare när åkrarna redan är utritade på kartan som ska fyllas i och man bara behöver skriva vad som ska odlas på vilken bit. En hel del i år om allt går vägen. Inga stora arealer men totalt en knapp ha med bovete, råg, hampa och foderbetor. Jag gissar att vi har Gotlands minsta skiften i vår SAM-ansökan. 200 kvm foderbetor t.ex. I helgen ska vi igång med harvning och sådd, med häst är det tänkt. Spännande!