Mjölk, ost, smör, yoghurt, grädde

Mycket mjölk får vi! Drygt tio liter. Om dagen! Fantastiskt god är den också. Det är en stor skillnad med obehandlad mjölk från större ladugård och från vår lilla fjällko. I vår ladugård luktar det knappt ko eftersom det knappt finns några kor där, så mjölken får inte heller den där tonen av ladugård som finns i ”riktig” bondmjölk. Fjällkor ger generellt lite fetare mjölk, och Dimma äter bara hö och inget kraftfoder vilket säkert också påverkar smaken. Och sist men inte minst vetskapen att det är vår egen mjölk!

Däremot innehåller den en och annan mer skräppartikel eftersom vi handmjölkar, och hur vi än borstar och tvättar ko och juver så faller det ner en del skräp och hårstrån i mjölken. Vi silar direkt efter mjölkningen och inom 1,5 timme efter att mjölken lämnat juvret är den mer eller mindre immun mot bakterietillväxt. Kyler gör vi utomhus, mjölkkannan får stå i bäcken bakom huset och blir nedkyld snabbt. Det blir värre till våren och sommaren.

Vi har testat att göra smör och yoghurt. Och färskost av skummjölk. Yoghurten är det som blivit bäst hittills. Härligt med helt egen frukost! Bara salt, te och råg utifrån.

Vi har bestämt oss för att testa hur länge vi kan vänta med att handla mat. Det är inte direkt tomt i skåpen, frysboxen är proppfull med kött och bär, vi har kvar äpplen och potatis och en hel del storförpackningar av köpevaror som salt, råg, kryddor och kaffe. Och snart är ju odlingssäsongen igång. Det blir lätt så om vi åker till affären att vi handlar saker av gammal vana eller för att vi för tillfället är hungriga och blir sugna på en massa saker, men så har vi egentligen hur mycket mat som helst hemma! Det ska bli spännande att se hur länge det håller och om det kan leda till att vi bryter gamla köpvanor.

Det bästa med kon och mjölken är nog ändå kaffet! Vi har plockat fram espressomaskinen från vårt förra liv i storstan. Max har blivit hälsosam och slutat dricka kaffe, jag kompenserar tydligen för bortfallet. Tre steg till en lyckad kaffe latte:

1) Mjölka kon
2) Skumma den spenvarma mjölken i kaffemaskinen
3) Mal kaffebönor och brygg

Det bästa av två världar helt enkelt!
20140226-112230.jpg
Fjällkolatte, det kanske vore något för caféet om det blir av. Måste bara bygga ett mejeri med pastöriseringsmöjlighet först. Annars blir väl Livsmedelsverket och Miljö- och hälsa arga… De kanske skulle ha åsikter om att vi saknar vatten och avlopp också, vem vet.

9,5 liter

Idag har vi mjölkat vår ko! Två gånger. Tre och en halv liter första gången och sex liter andra gången, trots att kalven går med kon hela tiden. Och mjölkningen gick bra! Inga välta kor och inga väderkvarnar till ben som behövde spännas fast. Helt underbart! Både vi och kalven och kon verkar börja fatta hur det funkar nu också. Husse spänner fast halsremmen och börjar borsta, matte bär runt på bunkar och byttor och plaskar med vatten på spenarna och börjar mjölka. Dimma äter hö och Hjärta går och lägger sig i sitt favorithörn tills människorna har stökat klart.
20140216-021110.jpg

Vi hade gäster på kvällen idag, Anna och Anders. Anders visade sig ha erfarenhet av handmjölkning! Vilken lyx med någon som faktiskt vet hur man gör och som kunde dela med sig av sina erfarenheter på plats! Och väldigt bra med hjälp att mjölka ur hälften, drygt hälften om jag ska vara ärlig. Mina armar och händer börjar tala om för mig att de inte är vana vid att handmjölka kor…

En mjölkko alltså! Ibland är det bra att inte tänka så mycket. Klart jag vet att en ko ska mjölkas två gånger om dagen. Jaha, vad är det med det då? Djuren ska ju ändå ses till två gånger om dagen. Lite mjölkning på det, en stund längre hit eller dit.

Men en ko ska mjölkas. Två. Gånger. Om. Dagen. Det kommer nog att ta en stund innan det riktigt går in vad det innebär i praktiken. För oss, i vårt liv. En vän refererade nyligen till mig och sa att han funderade på att köra Anna-style. Det vill säga blunda och hoppa med huvudet före utan att kolla om det finns något vatten.

Tänk vilken bra egenskap ändå! Jag hade aldrig haft den här underbara kon och kalven utan den! Eller sagt upp mig och flyttat till en gård för den delen.

Vi har fått en kalv!

Äntligen har kalven kommit ut! På den beräknade dagen och allt. En liten kvigkalv blev det som ska få heta Hjärta födelsedagen till ära.
20140214-175810.jpg
Sedan i onsdags har vi märkt att det börjat närma sig. Bäckenbanden bredvid svansen har blivit slappa och sjunkit ner och juvret har börjat fyllas med mjölk. I morse strax före sex var allt fortfarande ungefär likadant. Samma sak ett par timmar senare när Max gick ut på dass. Men när han kom ut så stod det plötsligt en kalv där! Fort gick det med andra ord, och det är ett gott tecken.

Vi lade in ny halm och satte in kon och kalven i en box. Dimma var hungrig och började äta hö, men snart slickade hon kalven och efter ett antal försök lyckades den dia.
20140214-180633.jpg
Nu på eftermiddagen har vi mjölkat för första gången. Vilken pers! Dimma var måttligt road och försökte sparka undan mina händer så fort jag kom i närheten. Max gjorde ett strålande jobb med att borsta och lugna henne, men det hjälpte inte tillräckligt bra. Tillslut fick vi ta till en metod vi fick tips om av Amanda när hon var här. Vi satte fast bakbenen med remmar bakåt så att hon helt enkelt inte kunde sparka. Hon insåg rätt snabbt att hon satt fast och lugnade sig och jag kunde mjölka tills det var helt tomt i juvret.

20140214-181953.jpg
När vi var klara tänkte vi ge henne en dos kraftfoder så att hon skulle komma ihåg något positivt som sista upplevelse. Tyvärr blev det kaos! Kalven flyttade på sig och Dimma fick panik. Och välte! Vi fick loss henne och allt gick bra, men läskigt var det! Inte heller blev det den positiva avslutning vi hade tänkt oss… Hur tusan nästa mjölkning ska gå till återstår väl att se, men planen är att bara sätta fast henne med halsremmen, bete sig som om mjölkningen alltid brukar gå lugnt utan problem och hoppas att den gör det!

Men vi har liksom en egen mjölkko! Hur roligt som helst och lite svårt att ta in. Det hade jag inte direkt kunnat föreställa mig när jag gick till Netlights kontor för första gången för att påbörja min anställning som IT-konsult för sju år sedan…

Tjock ko och förodling

Nu är det inte långt kvar tills Dimma ska kalva. Det är beräknat tills om två dagar så det kan verkligen bli när som helst nu! Jag har varit lite orolig för att hon får för lite mat, vi ger inget kraftfoder, bara hö i fri tillgång. Kon och lammen håller dock inte med om att det är fri tillgång. De vill ha nytt hela tiden så de kan välja ut det gottaste. Jag skickade en bild av Dimma till Elin som vi köpte kon av, och hennes första reaktion var ”Vad fet hon är!”. Så uppenbarligen kan det bli lite för mycket hö även om man är högdräktig ko.
20140212-072233.jpg

Igår sådde vi de första fröerna, växthustomat och chili. Dock fler än det får plats i vårt lilla växthus. På sikt ska vi bygga ett större växthus av gamla fönster, men det hinner vi inte i år. Vi har funderat på att köpa ett bågväxthus som vi även skulle kunna ha till vindskydd till lammen, men det har vi dessvärre inte råd med. Dessutom är de rätt fula. Men Max hittade en smart lösning på nätet, inte ett dugg snyggare men nästan gratis. Ett hemgjort bågväxthus av armeringsjärn och byggplast. Armeringsjärn och gamla brädor har vi liggande. Perfekt som en tillfällig lösning tills det riktiga växthuset blir klart!
20140212-075724.jpg
Ett till experiment har vi på gång. Det är så lång tid tills det kommer att bli några grönsaker, och det blev inte så mycket att lagra från i fjol, så vi tänkte testa vad som går att driva fram tidigt. Ett såbrätte fyllde vi med en eller några få plantor av varje av de mest snabbväxande sorterna vi har av tomat, squash, gurka, paprika, vitkål, bönor och sockerärtor. Om det blir en varm vår kanske det fungerar att plantera ut dem i en varmbänk inuti växthuset. Vi får väl se hur det går!

Smygstart på våren

20140208-132347.jpg

En kort men intensiv vinter blev det! Max passade på att åka till fastlandet de fjorton dagar då det blåste och snöade som värst. Märkligt att det alltid rör till sig när han åker! Det blev intensiva dagar med extra mycket släpande på ved för att få någon slags värme. Två gånger satte jag på elugnen och öppnade luckan för att få upp temperaturen några grader. Man tar vad man har…

Fantastiskt nog fick vi en Wwoofare som ska stanna några veckor, Amanda, mitt i vinterkaoset så jag behövde bara vara själv en vecka. Underbart med hjälp! Vi har hunnit med korvtillverkning och tuppslakt bland annat. Och så har vi satt in några skåp och en arbets- och diskbänk i köket. Verkligen nära rinnande vatten nu!

Tuppslakten var extra spännande. De bodde i burar som inte var anpassade för kylan, så jag lyfte in dem över natten. Det första jag gjorde på morgonen sedan var att äntligen ta itu med att slakta dem, sju stycken. Att flå dem ute var för kallt (snöstorm) så jag tänkte att vi kunde göra det i köket Amanda och jag. Nästa upptäckt var att allt vatten var fruset. Allt. Jag övervägde att ge upp och skicka tupparna i komposten, men vi chansade och tog hand om dem och satte igång en värmefläkt vid pumpen. Efter ett par timmar kom vattnet igång och vi kunde skölja rent alltihop. Tänk att man kan bli så glad av att ha vatten att bära in i hinkar och värma på vedspisen! Ibland behöver man bli påmind för att vara nöjd med det man har.

Kon och lammen blir bättre och bättre kompisar. Nu ligger de till och med tillsammans och idisslar! Härligt! Och när som helst nu så kommer kalven att komma. Spännande!

20140208-132145.jpg

Nu hoppas vi på vår på riktigt! Det räcker med snöstorm och minusgrader nu. De frön vi sparat från förra året är genomgådda och det som behövde köpas är beställt. En hel del nya sorter blev det – vi som skulle odla färre sorter men i större volym i år…

Denna soliga lördag firar vi med matförgiftning och tackar kon för att hon inte valde att kalva just nu. Det var mer än tillräckligt att bara fodra djuren idag. Så klantigt att servera dålig mat! Jag glömde tänka efter hur länge revbensspjällen stått i grytan. Får väl glädja mig åt att det är första och troligtvis sista gången jag matförgiftar någon. Barnen har dock klarat sig – de hade en potatisätardag igår. Tur för dem!