God grön jul!

Vad härligt med en grön jul! Framförallt en varm jul. Eftersom vattenförsörjningen till djuren inte är frostsäkrad är det lika skönt varje dag det inte är minusgrader så att vattenslangen fungerar!

20131226-090119.jpg

En massa julfirande har vi haft, men idag var vi igång igen med baracken. Den är uppreglad nu, nästan färdigdelad och träden som var i vägen är borta. Nu återstår bara att göra hålen klart i grunden för balkarna som den ska lyftas med.

Vad som var besvärligt som vi upptäckte först idag var att undergolvet till stor del är uppruttet och har rasat ner tillsammans med isoleringen, så kallad kolstybb. Men när vi kollade upp mer om vad kolstybb är verkar det inte som om förlusten av isoleringen är så stor. Kolstybb användes tidigare även på idrottsbanor och där har man uppmätt relativt höga halter av koppar och arsenik. Och detta härliga material finns alltså i nästan alla militärbaracker som finns på många platser på Gotland. Och dessa baracker delas och flyttas till nya platser. Ibland önskar man att man fortsatt vara lyckligt ovetande om vissa problem. Fast då hade vi kanske å andra sidan fått hem en arsenikbomb som riskerar att läcka ut arsenik i dricksvattnet. Nu har vi ett annat intressant läge, en hög skit på annans mark som rasade ur vår baracken innan vi köpte den. Men kanske efter att markägaren sålde den, baracken har haft två ägare mellan oss och markägaren. Och det är militären som har stoppat dit kolstybben, ovetande om giftinnehållet. Hur ska detta sluta? Man kanske fortfarande kan sätta en strimma hopp till att det är skillnad på idrottsplatskolstybb och isoleringskolstybb?!

20131226-085742.jpg

Ko!

Vi har köpt en ko! En liten svart Fjällko vid namn Dimma. Hon kommer från Lovö prästgård och är KRAV-certifierad och allt. Får se vad miljörevisorn säger om ännu ett djurslag på gården.
20131220-235932.jpg
Resan hit gick väl efter omständigheterna bra. Hennes förra husse hjälpte till att få upp henne på transporten. Hon var lite orolig men stod nog ganska bra ändå. Jag ville använda bommen när jag körde genom Stockholm så att hon kunde få stöd mot bogen om jag behövde bromsa, så första biten kunde hon inte ligga ner. I båtkön tog jag bort bommen. Det höll på att sluta galet! Hon försökte gå ut genom framdörren! Hon satt ju fast så det hade inte gått och dörren är dessutom för liten, men hon kunde ju ha skadat sig. Inte varje dag man står i båtkön och pressar in en ko i en hästtransport… Bra gick det i alla fall, jag fick igen dörren, och väl på båten lade hon sig ner. Resten av tillsynen fick ske genom den lilla luckan högst upp bak på släpet.

Väl hemma var Dimma inte helt säker på att hon ville gå ur. Backa när underlaget försvinner nedåt var läskigt! Men vi tog det lugnt, ett litet steg i taget. Max pressade lite på bogen och jag stod framför. Sen gick det undan! Det var mitt i natten och mörkt, så hon såg ljuset ur den öppna ladugårdsdörren, och dit ville hon. Bra! Vi kom överens om lämplig hastighet och kom in och släppte henne i sin box.

Hon var lite orolig och trampade runt och råmade, efter kompisarna kanske. Lammen som skulle bli de nya kompisarna tills kalven kommer vart livrädda! De är ju vana vid hästar, men kor är tydligen mycket läskigare! Alla lammen ställde sig i ett hörn så långt bort som möjligt från Dimma.

Nu har hon varit här i två dygn. Allt är mycket lugnare. Hon äter och vilar och idisslar som kor gör mest. Och testar om hon kan ta över ledarskapet när vi kommer in i boxen. Man får passa sig för både huvud och bakben. Tur att hon inte har horn!

Vi har fortfarande inte riktigt vant oss. Lika overkligt varje gång vi går ut till ladugården. Tänk att vi har en alldeles egen ko! Så härligt!
20131221-001709.jpg

Slakt och barackflytt och koköp och vatten och…

Det händer mycket nu! Idag har vi tagit hand om en slaktad tjur tillsammans med våra vänner i Stånga. Nästan hundra kilo kött i boxen! Nu är den full! Tuppar slaktar vi också lite efterhand som vi äter upp dem. Baracken ska komma innan jul är det tänkt. Förhoppningsvis hinner vi göra klart alla förberedelser.

Vattnet till ladugården och hönshuset var klart! Jag stod en lång kväll och kopplade och kopplade när Max var på fastlandet och våra tappra barn höll ställningarna inne. Dessvärre visade det sig inte fungera i hönshuset, det kommer nästan inget vatten. Vi misstänker att det är PEM-slangen som har blivit vikt när vi böjde upp den mot väggen. Och så har vi gjutit in alltihop med BETONG! Så nu är det bara att bila upp alltihop igen. Men det såg ju fint ut i alla fall!
20131220-235116.jpg

Såg fint ut var ordet, dagen efter installationen satte hönsen i sig nästan hela rörisoleringen! Kunde aldrig tänka mig att de skulle komma på något så dumt. Tack och lov verkar de ha klarat sig utan men. Tur att vi inte ekocertifierat dem än, rörisolering är nog inte godkänd föda 😉

Max och barnen har varit på fastlandet och hämtat två grisar också som vi nu äger tillsammans med våra vänner i Stånga. Vår gamla gylta vill inte bli dräktig, så nu har vi köpt en ny sugga och en ny gylta. Så nu hoppas vi på massor av små söta Linderödskultingar till våren!
20131221-002457.jpg

För säkerhets skull har vi bestämt oss för att köpa en ko också. Så vi vet att vi inte blir sysslolösa menar jag. Det verkade ju lite glest på att-göra-listan eller hur var det nu…