Mormors äppelträd

Innan vi flyttade till Gotland bodde vi i mina morföräldrars hus utanför Stockholm. Där fanns tre äppelträd som de planterade när morfar byggde huset på 50-talet, James Grieve, Sävstaholm och Oranie. Min barndoms äppelträd! Inte så kul att flytta ifrån… Men man kan ju ta ympris!

Våren 2009 gick vi ympkurs med en några veckor gammal Alvar och fick med oss små nyympade grundstammar hem. De fick leva sina första år i krukor, men tillslut planterade jag dem i Källunge förrförra hösten. För att gräva upp dem igen några månader senare när det visade sig att vi skulle flytta till Gammelgarn…

James Grieve och Sävstaholm växer nu framför huset på Lausarve. De verkar känna sig hemma och växer och frodas! Många slaskhinkar har de fått under sommaren. Och vi har fått ett äpple i år!

20131031-071109.jpg

På Oranieträdet växte tyvärr ympen aldrig fast, men ett år senare fick jag en gren att ta sig i ett av de gamla äppelträden i Källunge. Trots flera försök att ta nya årsskott från den ympen har jag inte fått något att ta sig på en ny grundstam, men nu ska det gå! Ett försök med ockulering har jag gjort i höstas, och i vår ska det ympas!

20131031-071031.jpg

Gotlands Allehanda var här

Gotlands Allehanda var här och gjorde reportage om oss i förra veckan. Så här såg det ut i tidningen idag. Tack Eva Klint Langland (text) och Rolf Jönsson (foto)!

20131026-214727.jpg

20131026-214753.jpg

20131026-214817.jpg

Äppelskörd

Igår var jag och barnen hos min mamma och plockade äpplen. Hon har ett träd av okänd sort som lämpar sig utmärkt för lagring. Vi brukar ha äpplen till maj minst.
20131026-125947.jpg
I år var vi mer noggranna än vi brukar. Fallfrukt för sig, äpplen från trädet med små skador för sig och fina äpplen från trädet ett och ett i papper. Det ska bli spännande att se hur länge vi har äpplen kvar nästa år!
20131026-130315.jpg
Här på gården finns det också äppelträd, de har blivit äppelmos och äppelringar. Ett av träden ger söta, torra äpplen som inte är så goda att äta färska men äppelringarna blir fantastiska!

Grävprojekt

För några veckor sedan hyrde vi en grävmaskin i två dagar. Vi tänkte gräva för lite rör där vi ska ställa baracken men det var för hårt i marken för en minigrävare. Men det fanns ju mer att göra! Elrör från elskåpet nästan ända fram till baracken gick bra, och lite dränering vid huset, vatten till ladugården, hönshuset och vattenkopp i hagen, el till belysning i dass och vedbod och inte minst vatten från flygeln in till huset.
20131020-103331.jpg

Efter två dagar lämnade vi tillbaka grävmaskinen och den lämnade hela vår gårdsplan som ett mullvadsparadis. Det var inte lika kul att lägga ner rör i alla diken och skyffla tillbaka jorden, men det är desto roligare nu när det äntligen börjar gå att ta sig fram på vissa ställen igen – utan hinderbana.
20131020-104041.jpg

Fördelen med att gräva igen för hand är att man kan se till att lägga gråstovorna överst. Väldigt praktiskt där man går som mest och nysått gräs skulle ha svårt att ta sig. Men traktorn är väldigt mycket snabbare!
20131020-104349.jpg

Än är det mycket kvar att göra. Det börjar ju bli lite bråttom också, rätt vad det är kommer vintern och snön och då lär ju dikena rasa igen. Och så var det ju tänkt att vattnet skulle vara inkopplat till vintern så vi slipper köra vatten i vattensäck i skottkärra till alla djur en vinter till.

Fortfarande grönsaker!

Tionde oktober och det finns fortfarande grönsaker att skörda!
20131010-234931.jpg
Jag har täckt över tomatplantorna med lakan på nätterna så att de ska klara sig även om det blir någon minusgrad. Än så länge har det funkat! Salladen växer fortfarande, den bor i en kallbänk av gamla fönster så den borde klara sig länge än. I kållandet finns det i alla fall grönkål och purjolök. Allt kom ner så sent så det blir nog inte så mycket av det andra, lite broccoli verkar det kunna bli också. Det är en köldtålig sort så jag funderar på att flytta in plantorna i växthuset. Kanske ger det något! Betorna får sitta kvar så länge som möjligt så de hinner växa till sig.

Det lyxigaste är nog hösthallonen! Vi fick några rotskott av en vän och de ger en del redan i år. Härligt med färska hallon!
20131010-235029.jpg
Tomater, basilika och bladpersilja i växthuset har förhoppningsvis en bra stund kvar innan frosten kommer dit. En del fick jag skörda idag, flera snören som håller upp plantorna hade gått av så det låg både gröna och röda tomater överallt.
20131010-235118.jpg

Inne torkas det; tomater, äppelringar, päronskivor, squash, plommon och persilja. Även om vi dragit ner på odlingarna i år så blir det en hel del!

Nu är det tomt!

På en knapp vecka har alla våra tre sista Wwoofare åkt hem. Max är nu på fastlandet och jobbar och barnen är på dagis. Bara jag kvar. Vad tomt det blev! Höst och tomt. Lite skönt också på ett sätt, att få en liten paus och lite andrum att fundera. Och flera av våra nio Wwoofare kommer att komma tillbaka igen, den första redan i mars. Det är ju ett gott betyg! Härligt!

Jag försöker fundera på vad vi har hunnit med. Det känns som så kort tid. Men mycket har det blivit! Målning, odling, rödfärgskokning, stängsling, bandtun, bärplockning, pappspänt ett tak, gjort smör, tuppslakt, hästkörning, bonuslammning, kycklingar, duschinstallation, uthusröjning, hölastning, grävning för dränering mm, lagat en vägg, rätat upp ett hus, fixat dasset, syltat, saftat, mustat, plockat bär i massor, torkat frukt, gjort äppelmos, skördat grönsaker, tjuvat tomatplantor, de vanliga rutinerna med lamm, höns, hästar, katter och bin. Och så har vi fikat och ätit och fikat igen och haft många trevliga och spännande samtal.

Jag är också väldigt glad att vår livsstil har inspirerat till förändringar av matvanor mot mer lokalproducerat och ekologiskt! Det känns fantastiskt att på så sätt kunna bidra till en lite bättre värld!

En av våra Wwoofare har en blogg där hon har skrivit om sin tid här. Kul att läsa hur dagarna upplevdes hos oss!

Ett litet smakprov från Anitas blogg:
”I’m not sure I’m ready to venture back out into the big bad world outside Lausarve. There are people and noise and concrete out there. I really like the simplicity of life here. I mean, obviously it isn’t all sunshine and rainbows and cute chicks and lambs, it’s a lot of hard work for Anna and Max to live like this, but it’s clear to see the reasons behind every task that they (and in turn we) do – and to be able to see every step in the process of putting food on your plate (or clothes on your back – see previous post about spinning!) is really valuable.”

En sak är väldigt säker, vi hade inte hunnit med allt detta själva på sex veckor! Tack allihop och varmt välkomna tillbaka igen om ni så önskar!