Fönsterrenovering

I brist på andra tydligt avgränsade projekt har jag satt igång att renovera fönster. Fönstren på bostadshuset är nymålade, skönt, men de på uthusen är i varierande dåligt skick. Dassfönstren var först ut! När jag skrapade färg från dem såg jag att de ursprungligen varit gröna. De är också betydligt äldre än dasset som verkar vara byggt någon gång kring mitten av 1900-talet. Jag funderade lite och tittade ut i luften… Mot gaveln på bostadshuset.

Gaveln på bostadshuset

Misstänkt samma form som fönstren på vinden på södra gaveln! Bostadshuset är förlängt så den ursprungliga norra gaveln finns inte kvar. Den nya har inte likadana fönster som den södra. Men nu kan vi i alla fall vara ganska säkra på att den norra gaveln haft likadana fönster tidigare. För att få in mer ljus hade vi tänkt ta upp liknande fönster i den nya gaveln, och det verkar ju vara historiskt korrekt när man nu bryr sig om sådant…

Dassfönster, kittning pågår. Fotografen tänkte inte riktigt…

Sedan var det de övriga uthusens fönsters tur. Det första jag tog itu med var nog bäst, det var ett av fönstren på hönshuset. Det var dock inte en dag för tidigt. När skrapningsarbetet sträcker sig till att skrapa bort en fläck mossa vet man att det var dags att måla om. Fönstret blev riktigt fint när det var klart!

Nymålat fönster till hönshuset

Med de övriga fönstren verkar det vara värre ställt. Träet är lite som kex i konsistensen, rutorna hänger och skallrar på ett par rostiga stift, många trasiga glas… Utan att ha verkstaden flyttad blev det svårt att komma så mycket längre. Jag har svårt att bestämma mig för hur jag ska göra också. Jag vill gärna behålla så mycket som möjligt av det gamla, men är det värt det när det bara blir ett överstycke i rätt risigt skick kvar? Gammalt bra fönstervirke i all ära, men vart går gränsen. Får se när jag kommer igång.

Hönshusfönster i tveksamt skick

Höskörd och sneda ladugårdsväggar

Tidigt skördat hö till lammen har vi redan ordnat på vår gamla gård, men det kommer inte räcka till hästarna. Dessutom blir våra lättfödda hästar på tok för tjocka av så kraftigt hö. Som väl var fick vi hjälp av en fantastisk granne att slå en del av vallen här mot att han fick beta och slå ett annat av våra skiften han tidigare arrenderat. Perfekt för oss! Det kom en hel del regn på höet, men nu är det balat och står fint staplat i maskinhallen vilket vi också fick hjälp med av grannen. Även om vi hade haft vår traktor här och även om den hade orkat lyfta en storbal (en Volvo T-22) så hade vi aldrig lyckats stapla in så många balar på så lite utrymme!

Ursprungsplanen var att han skulle göra småbalar som vi skulle kasta upp på loftet i ladugården. Men så blev det inte och tur var nog det! Vi hade redan vid första besöket sett att ena långsidan av ladugårdsväggen hade en lätt bananform.

Ladugårdsvägg som har tappat formen

När vi tittade närmare på det verkade det värre än vi först trodde. De ursprungliga takbjälkarna som varit genomgående genom stenväggen är borta i hela vänstra halvan av ladugården. På utsidan av stenväggen har det suttit kilar i bjälkarna som hållit ihop byggnaden. I samband med en ombyggnad troligtvis i början av 1900-talet sågades de ursprungliga bjälkarna av för att öka takhöjden i ladugården. Ny bjälkar lades ovanpå stenväggen, men utan några sammanhållande kilar. Effekten blir snarare den motsatta, väggarna pressas utåt av bjälkarna! Vi vågar inte använda ladugården innan någon sakkunnig undersökt omfattningen. Det verkar inte helt lätt att få någon som har tid att komma ut dock. Efter en hel del rundringning hoppas vi nu på ett första svar i nästa vecka. Nu håller vi alla tummar för att det räcker att låsa väggen i det läge den har nu. Alternativet är att plocka ner hela väggen sten för sten och bygga upp den igen. Det låter allt annat än billigt och lätt…

Vår drömgård!

Vi började leta efter en gård på Gotland våren 2007. Önskelistan var lång, minst 35 ha mark varav ca 10 ha åker och 20 ha skog, enskilt läge, långt från väg, 1700-tals stenhus utan utskutande tak, allt gammalt bevarat inne (kakelugnar, dörrar, fönster, brädgolv….), kringbyggd gårdsplan, lagom nära Visby, all mark kring gården med bete och åker närmast och egen skog runt om, någon form av ”vattenpöl” nära gården, ja, jag har bara börjat. Vi insåg rätt snabbt att det var en utopi. Det finns inga sådana gårdar, och om det skulle göra det skulle vi inte ha råd. Tillslut köpte vi en gård med 5 ha åker, ett fantastiskt men sönderrenoverat gammalt stenhus, en brye, en fin fruktträdgård, stora uthus och kanske Gotlands bördigaste jord i Källunge 2 mil från Visby. Med en omfattande ”tillbakarenovering” skulle det bli bra tänkte vi, och lite mer mark borde väl gå att köpa till?!

Vad vi inte tänkte på var att läget inte går att renovera och vi visste inte att det är nästintill omöjligt att köpa mark i Källunge. Även om vi trivdes väldigt bra med huset och i socknen kändes aldrig riktigt som vi hade tänkt oss att det skulle göra. När vi var ute och åkte sneglade vi på andra gårdar och höll ett öga på allt som kom ut på hemnet, om inte annat så för att se om det kom ut någon intressant skog på lagom avstånd.

Så plötsligt en dag dök den upp, vår gård! 65 ha mark varav 10 ha åker och 20 ha skog. Hemskiftet var på ca 35 ha med gårdsbilden placerad i mitten. Ett litet kalkstenshus från 1850-talet med stenflygel, kringbygd gårdsplan med betesmark närmast runtomkring och sedan den egna skogen bortanför. I norr låg ett berg som skydd från nordanvinden. Ett berg på Gotland!

Gården från syd-öst
Stenbro över en liten bäck bakom huset

Vi ringde mäklaren samma dag gården hade kommit ut på nätet och fick ok på att åka dit och titta utomhus innan visningen. Det var bättre än vad det verkat på nätet, vi skulle bara ha det! Utan att ens ha varit inne i huset och utan att ha fått slutgiltigt ok från banken la vi ett bud 30% över utgångspriset mot att vi fick köpa innan visning. Det tog tid och vi fick inget svar, det var ett dödsbo med 6 dödsbodelägare som sålde och de kom inte riktigt överens om hur de skulle göra. Under tiden sa banken nej. Nej? Jag vägrade acceptera men banken var orubblig, hur många extrainkomster vi än letade fram. Läget var minst sagt nervöst. Vi började undersöka möjligheten att få någon förälder som medlåntagare. En vän till oss hade redan tipsat om Landshypotek så vi provade där och fick ja. Åh! Vilken obeskrivlig lättnad!

Bild från skogen vid hemskiftet

Tiden gick utan att vi fick något egentligt besked från säljarna. Det blev visning och vi lade utgångsbudet. Efter en utdragen och bitvis dramatisk budgivning fick vi tillslut skriva kontrakt, 45% över utgångspriset valde säljarna oss för att vi ville bo permanent på gården. Helt fantastiskt! Vi hade vid det laget budat upp alla marginaler och renoveringsbuffertar och lånat lite extra av snälla föräldrar, men gården var vår! Att den saknade vatten och avlopp och att vi inte hade några pengar för att åtgärda det spelade mindre roll. Till saken hör att vi fortfarande har kvar den gamla gården där vi har påbörjat men inte avslutat en omfattande renovering som vi behöver avsluta på någon nivå för att kunna sälja, och utan renoveringsbuffert blir det lite extra intressant. Men det kommer att lösa sig, vi har fått vår drömgård!

Gården ligger nedanför ett berg, Klintklinten
Trädgården bakom flygeln
Köksträdgård utanför flygelgaveln